Urspårade konflikter, grasserande ojämlikheter, härjande klimatkris och en teknik som (vi) förlorat kontrollen över
Såhär skriver TT:
— Vårt handlande – eller brist på agerande – har släppt lös ondskan från den moderna tidens Pandoras ask.
FN-chefen varnar för mänsklighetens illdåd
Minus elva har det varit i natt, kanske ännu kallare, och dessutom vind. Det vill säga att värmen har fått stå på max där ute i fuskbygget för att inte allt skall frysa sönder. Fruset är det, sönder hoppas jag inte men det sprutar inget vatten än i alla fall.
Detta innebär att värman har fått vara NOLL här inne. Jag kan lova att jag lidit. Inte minst när jag fått gå upp från sängen, ta av mig alla kläder från och med mössan, vira om mig ett iskallt, halv-stelt badlakan och springa ut i snön för att duscha. Det är dessutom inte bara att kasta sig i en normal dusch utan jag får krångla upp dörren i fuskbygget som ju är totalt sned, klättra upp på pallarna som ligger på golvet där inne med isolering fastskruvat under sig (och bygget har ingen trappa, den kom aldrig, så ingången ligger högt upp), veckla ut vattenslangen som ligger där inne, hoppas att jag inte hör ett krasande ljud i den för då är det is där och det blir ingen dusch, sätta igång vattnet medan vattenslangen är utanför dörren eftersom det inte finns något avlopp där inne (det finns men bygget lutar ganska mycket bakåt och avloppet "(ett hål i golvet) blir högsta punkten). När det kommer varmvatten i vattenslangen så är det bara att kliva ut och duscha oavsett väder och sedan veckla in alltihop i bygget, springa in genom snön och möta "värmen" här inne som ju inte är många grader mer än ute vid dessa tillfällen.
Jag blev hemskt sjuk förra veckan och veckan därpå i samband med krånglet med kommunen, så jag var verkligen uppgiven, och muskelsvagheten som blir av allt skakande som kommer sig av panikattackerna blir ju rent farligt i dessa sammanhang. Så jag bad om att få hjälp att flytta, men det fick jag inte, ingen hörde ens av sig om jag överlevt.
Jag var rädd och behövde lösa viktiga saker som jag behövde be om hjälp till att lösa. Bara att höra av sig till folk när jag mår kass och försöka vara så normal jag kan under några timmar är utmattande i det läget.
Så det får gå hur illa det vill.
Det var precis detta med kontakt med myndigheter, samt posten (som också utlöser panikattackerna) som jag behövde god man till, men detta tog man bort och då blir det såhär.
Om inte god man tagits bort så skulle jag inte mått såhär dåligt. Och samtidigt, om inte kommunen byggt ett fuskbygge som de vägrar att reklamera så skulle jag inte heller behövt kämpa för mitt liv med kontakten med dessa människor. Som istället säger att "du får planera din ekonomi så du har pengar att åka på din aktivitet" (Detta är ordagrant från kommunens mejl) när jag söker ekonomiskt bistånd hos omsorgen för att jag fått betala så mycket på fuskbygget som omsorgen byggt så jag inte har över pengar åt mig själv.
En fräck kommentar som drog ned mig rejält.
Varför?
Jag tror att det tyvärr söker sig enstaka människor till dessa jobb för att kunna förnedra och kränka människor som söker hjälp. Kära Skara kommun, ta bort dessa, det finns bra folk också och det är bra folk som skall möta utsatta.
Men i mitt fall är det ju ni som gjort mig till "den utsatta" dessutom, kan ni inte lösa det här nu?
Nu i dag är strömmen nästan gratis, det är tre minus och det skall bli plusgrader senare samt i veckan.
Så nu kan jag andas ut litegrann och försöka återhämta mig. Men det får ju inte hända mycket till nu innan jag ligger framstupa igen. Och då är det SIP den 21 Januari. Jag skakar bara jag tänker på det, men nu får det väl äntligen bli ordning med det här så vi alla kan gå vidare.
Det vore väl skönt om det kunde bli en bra stämning? Förlåtande? Och att det hela gått rätt till?
Ni har ju trots allt fått betalt (låst mitt kono och dragit månatligen tills lånet hos er för bygget var återbetalat) för ert bygge.
Aj
Såhär kan man separera huden varje gång det slår om med vädret. Det handlar om att plocka hundskit som frusit fast.
Nu har jag bara två vuxna och några valpar så det är inte hela världen. Det var värre när jag hade kenneln med ett tjugotal hundar ute i kennelanläggningen.
Tankarna på alla år av slit för att bygga upp den här kennel, för att få den plundrad och raserad gång på gång. Slitet med att rädda några spillror av sitt gamla avelmaterial gång på gång och se sina bästa hundar hamna hos andra uppfödare för att man sparkas omkull av kommunen i en dräpande depression.
Allt till ingen nytta i alla år.
Nu är allt borta, alla blodslinjer jag kämpat för, bolaget slaktat av kommunen och jag kan aldrig föda upp en renrasig hund mer i hela mitt liv. Jag kan inte ens vara aktiv med de få jag har kvar för att god man gjorde som han gjorde med kennelklubben, och jag tar inte ansvaret från kennelklubben heller för efter att ha skickat in alla papper så vet de också exakt hur det hela ligger till. Men jag har inte orkat kämpa mer för min sak, de kanske hade ändrat sig då. Jag har haft mer än nog med att kämpa med kommunen om fuskbygget.
Inte heller förlusten av aktiebolaget har jag orkat kämpa vidare med, trots att jag har solklara inspelningar och dokument på vad som skett.
Det är inte rättssäkert att drabbas av depression.
Så fick jag då till slut skicka det sista mejlet till kommunen då. Orkar inte mer. Jag överlämnar alla nycklar till dem så får de göra vad de vill bara jag får med lite kläder och det viktigaste härifrån:
Hej
Hej
Hej Trine!
Du får planera din ekonomi, så du har pengar till att åka på din aktivitet.
Mitt svar i eftermiddag:
Rejält sjuk, riktigt rejält.
Men det var väntat, jag brukar klappa ihop några dagar när jag får en chock kopplad till det här med kommunen. Musklerna har skakat klart så nu har jag bara muskelsvagheten och tröttheten att kämpa mot. Det blev en kamp att ta sig ut och göra djuren i morse, det fick ske lite i taget med vila emellan, annars skulle jag blivit liggande i slasket ute. Tur man lärt sig att leva med detta på något vis. Men hundskiten som ligger fastfrusen under is och snö får vara i dag, det som var åtkomligt är dock taget.
Sedan är det vädret och bilen, pansar-is is tha shit!!!
Regn, snö, regn, snö, plusgrader och plötsligt minusgrader så allt sitter fast på bilen, regn blir is, snö fryser fast i isen, mera regn blir tjock is och sedan mera snö som fryser fast på alltihop. KUL när man får klättra på bilen med gele-muskler, ramlar ett antal gånger och nu är helt matt samt att vädret bara fortsätter. I min fulla styrka har jag aldrig haft problem med det.
Jag måste ju till veterinären på Fredag och "jobbet" i morron. Hur det nu skall gå.
Det här blir för mycket för mig nu. Jag orkar inte ens kolla mejlen i skräck för nya chocker innan jag återhämtat mig.
Till en början, bilen gick igenom med blankt papper.
Men fick jag glädjas?
Nä, inte om Skara kommun får bestämma!!!
I fredags fick jag ju flytta fram besiktningstiden för bilen. I fredags blev jag hemskt sjuk i panikångest, meltdown, skakningar och kräks. På grund av kontakten med kommunen och krånglet innan helgen trots att jag skickat en hel hög mejl för att påkalla uppmärksamheten innan helgen. Det fick inte hända att jag satt utan allt här, skulle bli sjuk i just detta och behöva låta bli att besiktiga bilen, samt givetvis det värsta, kämpa med fuskbygget i kylan med hårfön, fläktar, hosta av allt mögel samt frysa här inne för att jag inte kan ha på värmen här när det dundrar så mycket el där ute i deras bygge. Men såklart hände allt detta, de SKET FULLKOMLIGT i det hela.
Nu flyttade jag tiden till i eftermiddags och i morse var första dagen sedan i fredags som jag var någorlunda på benen efter deras förehavanden, eller brist på.
Smärta, seg och ont i skallen gav jag mig iväg över Billingen för att tampas med stormen Floriane, moddsträngar och vimsig trafik. Mot Dekra i Skövde.
Det hade väl gått bra om inte det ringde från kommunen och man undrade om det var någon vits att ha uppföljningen på SIP en: Jag trodde jag skulle dö på fläcken, hjärtat rusade, skakningarna sköljde över mig och tårarna rann.. Smärtorna i musklerna var obeskrivliga då jag ju haft fyra dygn av denna tortyr som ju inte har gått helt över än.
Tur jag blev förbannad! Riktig arg blev jag och då slutade tårarna, annars hade jag fått stanna och kanske slagit läger på en parkering och behövt avboka tiden igen.
Jag tyckte att det ju var solklart på SIP mötet vad som var problemet med både mitt mående och med min ekonomi som slukas av fuskbygget och att alla var överens om det.
SIP är till för att samordna myndigheterna som är inblandade i ens fall och var och en går hem med en uppgift om en möjlig lösning och så blir det en uppföljning där man går igenom vad var och en kan göra.
SOM jag sett fram emot det här SIPen, att kunna få ordning och en förklaring.
Och nu skulle ingen göra något, bara jag som skulle skicka en ny ansökan om god man när jag fått tag i alla papper? Jag fattar inte vad SIPen var till då?
Jag kan säga såhär: Under tiden jag varit utan god man har min ekonomi skötts bättre och jag har betalat ned TVÅ av de inkassobolag jag slitit med. Flera är kvar, som dyrbara saker som frusit sönder i fuskbygget och annat som inte gått på försäkringar under god mans tid av märkliga orsaker som god man inte vill lämna papper på.
SÅ jag har betalat ned mer än alla tre goda män under hela deras tid sedan -99. Eftersom kronofogden kom på dörren här och sa att det inte var en enda krona betalat på alla år på "skuldsaneringen" så de skulle ta mitt hus. Lån på 80 000 räddade mig då, vem får betala det? Jo jag får aldrig unna mig något utan bara kämpa för att betala en skuld som ju redan var betalad i "skuldsaneringen", när jag ifrågasatte detta så kastade god man alla papper!!!
HUUUUR kan man få komma undan med det? Och överförmyndarna som är tillsynsmyndighet över god man vägrade att komma till SIP en för att svara på detta.
HUUUR åter igen kan det få bli så?
Jag blev skitförbannad på riktigt och SIPen blir av ändå. Jag tyckte att någon lite högre chef då får komma med istället för alla som vänder och vrider på allt och bara förhalar. Ska man ha med media tro? Jag vet inte, måste fundera på det här. Och ha en plan klar om det blir mera krångel med det här nu.
MEEEEEEEEN Nu är bilen hemma, besiktigad med blankt papper och trots misshandeln och avsaknad av servicar och massa annan vård för att kommunens fuskbygge skall ha pengarna så går den nu ett år till!!!
Nu ska jag sova sju kvart i timmen efter fyra hemska mardrömsdygn och nu kanske fyra till på grund av dagens sammanbrott på grund av samtalet med kommunen.
En natt utan att frysa.
En morgon utan att oroa sig för vattnet.
Utan att behöva sitta i mögelstank med hårfön för att försöka få igång vattnet igen.
Lyx.
Ingen frukost men har en ynka slant så jag kan köpa något enkelt när jag åker till Skövde för att besiktiga bilen, om jag nu kommer dit. Sedan blir det att låna pengar igen för att klara sig.
Hoppas nu inte på något panikartat kommun relaterat som slår ut mig så detta falerar igen. Jag fick ju flytta besiktnings tiden förra veckan och bilen måste jag ju ha att fungera även om kommunen tycker att jag kan sälja den ör att kasta pengarna i deras slukhål (vilket inte löser problemet då alla skulderna är kvar på fuskbygget) och sedan fundera på hur jag kan ha råd med en ny bil igen utan att ha pengar till mat ens.
Vore ju enklare än att de gjorde klart vad de åtagit sig samt tagit betalt för tycker de än så länge.
Det gäller att hålla ihop mentalt
Klockan 13, 00
Då publiceras elpriset för nästkommande dag. Det här klockslaget har blivit centralt i mitt liv nu när jag sitter i den situation jag gör.
Jag kommer kunna ha värme i åtminstone sovrummet i morgon, kanske även vardagsrummet. Inte köket dock. Ett konstaterande som verkligen gör att jag drar en lättnadens suck. Vad jag har frusit och sprungit med hårfön, fläktar, trasiga kläder att packa in vattenrör med och ständig oro.
Tillsammans med det faktum att det nu blir varmare och jag kan dämpa värmen i fuskbygget så att propparna klarar lite värme här inne också gör det värt att kämpa lite till.
Puhh
Tack Skara kommun för att ni rev utrymmet där frysen skulle stå för att ni skulle bygga mitt lilla badrum som sedan inte ens påbörjades. Fast detta badrum har jag inte betalat för till skillnad från pumphuset/tvättstugan, det finns bara på papper, ritning gjort av kommunen och diverse planering, jag betalade dock för grävning in för vattnet och när vatten inte lades in och valpköpares barn föll i diket som var grävt så fick jag betala för att gräva igen det. Allt har bara blivit för mycket för mig nu, jag kunde ju byggt upp skjulet på sidan av huset igen men blev så utslagen av depressionen och allt det här kommuntrasslet har slukat så mycket pengar så jag har inte vetat varken ut eller in. Så den står fortfarande ute och då blir det inte bra med regn, frost, regn osv. Jag har fått yxa mig in i den flera gånger för att få fram lite mat, det är heller inte bra. Jag vet inte hur länge till jag orkar men jag ska försöka ta en timme i taget och hoppas på den där våren framöver.
Det har varit rejält kallt i natt, jag har plågats i flera dygn nu men i morgon skall det börja bli bättre. Tisdag plusgrader och hela huset fullt med fukt som rinner på väggarna men åtminstone varmare och fukten försvinner förhoppningsvis innan nästa kyla. Tummen värker och i dag skall jag helt enkelt ta det lite lugnt, hur illa det än ser ut här inne. Jag gör klart djuren, tar en kort tur och sedan ska jag sova några timmar. Värken i musklerna är något lindrigare i dag men det kommer ju bli nya duster med det så snart man måste ha med kommunen att göra igen vid nästa vardag.
Vad värre är, huvudvärken ger sig inte, det smärtar hela tiden och är värre när jag ligger ned för att försöka sova. Vet inte om det är någon form av överansträngning i samband med skakningar och frysandet eller om det är något annat. Jag är lätt illa mående men har inte kräkts sedan attacken. Det känns inte som migrän och det rann något ur örat i går kväll, vet inte om det var lite blod. I morse krasade det i örat men inget rinn. Kanske är i samband med all hosta? Den har dock gett sig helt men återkommer ju när jag får vistas i allt mögel i fuskbygget.
Hoppas det finns hopp nu på uppföljningsmötet efter SIPen när alla i kommunen skall berätta vad de har gjort/kommer göra för att lösa det här.
Min önskan är: FIXA ERT BEDRÖVLIGA BYGGE, ÅTERBETALA MIG VAD JAG LAGT UT I ONÖDAN OCH TA ALLA RESTERANDE SKULDER SOM ÄR DIREKT FÖRKNIPPADE MED FUSKBYGGET.
Så kanske jag kan drömma om en någorlunda normal vår för första gången i mitt liv.
Vilken tragisk flygolycka i Washington dc. Ingen verkar ha klarat sig. Militär helikopter (Blackhawk) med tre personer ombord har krockat m...
