tack staten för sista gång

 För att finansiera alla extra utgifter som den här cirkusen med kommunen/staten har gett mig hade jag behövt ha mitt företag igång. Men för att finansiera tiden för att kunna kämpa mot de samma får ju tiden tas någonstans ifrån, jag har tagit den från mitt företag och mitt övriga liv. Några andra timmar, förutom sömnnen har jag inte att ge.

Allt handlar bara om den här kampen samt all möjliga nödlösningar här hemma för att få livet att fungera någorlunda under tiden. Jag är helt utmattad.

Men vad gör man? Detta har varit mitt liv nu sedan jag kom till Sverige från nord-Norge som tonåring.

Helt ensam i min kamp.

Hur länge orkar jag?

Nu kommer kenneln att läggas ned under tvångsmässiga förhållanden. Inte för att kenneln går dåligt utan för att jag lever under dessa omänskliga förhållanden som jag inte kan rå på.

Tjänstemän som kastar mina värdefulla papper så inga försäkringar gäller, kommunen som satt ett fuskbygge på gården här, som drar stora pengar eftersom det är en "tvättstuga" med alla sina vattensystem, OISOLERAD och därmed slukar penngar på vinter för att inte allt skall frysa sönder. Detta fuskbygge har tippat bakåt, står fullt med vatten och jag har lämnat alla förstörda grejer kvar där inne tills det hela utreds av kommunen/jurister/försäkringsbolag. Jag har BETALAT hela lånet till kommunen för detta fuskbygge! Och mer därtill. Jag har skadat mig, med bestående skador där inne. Får ingen reklamation.

Stormskador på kenneln, huset, skorstenen krossad av Sveaskogs träd, hela trädgården sönderkörd med djupa maskinspår för att få ned sveaskogs träd från taket, branden, dusch ute året om, ingen tvättmöjlighet och nu rånad på alla pengar. Och på grund av dom kastade pappren bland annat så kan inga försäkringar täcka något alls. Ja det går ju inte det här.

På grund av detta och mycket annat dom gjort mår jag dåligt, såpass att jag fått söka vård. Jag har ingen tid till kenneln och därmed ingen inkomst på den. Kenneln har dock gått bra förra året så då får jag betala skatt, eftersom det inte tillåts att jag jobbar med den så kan jag inte betala skatten och då tar kronofogden kenneln. Det handlar inte om mycket pengar men vart ska dom tas ifrån nu när jag inte får ta valpar och sälja?

Kul va? Tack staten, detta är ren skadegörelse

Man slår ihjäl en helt oskyldig person och ett fungerande företag. Och lägg då till alla år i husarrest på "Skräckholmen" där xet skulle få "jobba på kenneln" när vi gått isär, vilket spårade ur och vare sig kriminalvården, polisen, sociala myndigheter eller hans övervakare behagade hjälpa mig utan jag fick leva på flykt!

Förlusterna

Ja vilket jobb det är att försöka få någon klarhet i alla skador. Bara den här mattan som skadades i översvämningen är värd över tusen kronor. En äkta ullmatta. Det finns fortfarande mängder att gå igenom och dokumentera sedan händelsen och ännu mera sedan dom andra händelserna (branden, blåsningen, Sveaskogs träd, mm mm. Gratisarbete dessutom, för FÅR jag ersättning för skadorna så är det ju bara ersättning för skadorna liksom. Men gör jag det inte så får jag inte det heller.

Och sedan är det skadorna på kenneln som är direkt eller indirekt följd av kommunens agerande.

När kan man påbörja sitt liv? Haha cirkus Skara!

Kan höra denna bild med hjälp av minnet när skinnjackan gadtnade i dörrhandtaget när jag flydde

Ännu en fodersäck, dom har haft att göra i natt. Vem betalar? Trine!

I ruskväder blir det problem

 Inte bara att jag lever i en ladugård med tanke på att ha foder och kycklingar inne i huset. En sedvanlig morgonrunda blir högst besvärlig och gör i sig hela trädgården sämre för varje dag. Släpper först ut kycklingarna, som springer med mig till hönsen för att norpa mat. Det blåser och regnar så stunden för detta måste vara en spurt mellan skurar och vindkulor. Ren chansning med vinden, för huven på släpkärran där hö och halm samt större delen av fodret finns är vindkänslig! Ett lite kraftigare vindpust från fel håll så välter kärran eller huven blåser sönder. Lika nervöst varje gång. Både höns, kycklingar och allt deras tillbehör i kärran skall vara i uthuset, som fortfarande inte blivit ordning på med kommunpappren och försäkringen. River ihop hö i en påse till kycklingarna i köket, byter snabbt i hönshuset och springer ned till kycklinggården och byter. Dvs hö och halm överallt på gården, gräsmattan osv. En kort period som nödåtgärd är det väl okej men nu börjar det dra ut på tiden. Resten av morgonrutinerna hastas igenom sedan får man springa för en skur. Nu står hundarna i oordning men får lösa det sen.

Kaffe...

Tidig morgon, seg natt

 Fyyyy vad smärtorna har plågat mig. Men nu är morgonrutinerna gjorda. Släppt ut kycklingarna, dom springer före mig till hönsen. Släpper ut hönsen, kycklingarna springer in och äter hönsens mat. Värpfoder är bättre än fågelfoder maxi tydligen. Lite krossat majs och annat gott vankas till frukost. Kolla till hundarna, plocka rent. Byta i hönshuset och hos kycklingarna. Lägger på extra för det skall blåsa och då kan jag inte öppna kärran där jag numera förvarar deras foder och strö. Matar getingarna, lyfter nyckläckt vaktelkyckling från kläckaren till deras mysiga hö-låda i köket, dom blev ett gäng! Och nu piper det i kläckaren igen, då det blir minst en till. Nu kaffe och kommuntrassel mellan varven av fortsatt arbete på gården. Tvätta? Är rädd att trigga smärtorna igen, måste ju.. Men tvätta några paltor för hand tar en halv dag och dödar minst en dag därefter. Får se hur jag gör. Måste åka in med grejer till diverse kontor också. Hemsidan måste växa också, med dokument och inspelningar i första hand. Utifall media börjar kika, då kan det vara bra att ha fått ut det viktigaste i alla fall.

Men solen skiner

Jag la i en tvätt i maskinen... med fara för mitt liv. Livsfara är min vardag när det gäller att bära vatten till djuren, tvätta, hämta vatten till disk och matlagning, hämta något ur frysen eller av annan anledning vistas i tvättstugan/fuskbygget. In med en fot, balansera med tvätthögen i famnen. Sätta nästa fot bland allt bröte, så nära tvättmaskinen så man når den om man sträcker sig maximalt. Man vill inte komma för nära där det står vatten. In med tvätten, på med maskinen, akrobatiska övningar för utgång ur kommunens mästerverk, på med vattnet i trädgårdsslangen, tvätta sig själv under tiden så det blir fullt tryck i tanken, annars slår det så man tror pumpen skall hoppa upp genom hålet. Tjohoo ännu en dag i paradiset! Tack Staten!

Hopp?

För en stund sedan när jag var på väg in på julaparkeringen så ringde telefonen. Tyvärr fungerar min telefon så att jag inte kan stänga av bilen medan jag pratar för då bryts det. Så jag stod där på parkeringen med bilen igång och fick fram inspelningsmanicken medans jag svarade. Damen presenterade sig och ringde från Omsorgen. Hon lät vänlig men ville inte ha mera brandrester. Och det vill jag ju inte heller att dom skall få egentligen. Hon undrade om vi kunde prata med varandra på något annat sätt och då sa jag självklart, bara att komma med förslag. Hon hade sett hemsidan och förstod väl i stora drag vad det handlade om och hade även läst detta i min akt (!). Nu hoppas jag att dessa två trevliga samtal, detta och det andra här om dagen resulterar i ett skäligt förslag på ersättning för det inträffade. Jag kommer kräva att alla skador som skett i samband med kastandet av pappren skall ersättas, alla... Men dom elva åren i husarrest, pengarna jag tilldömts av domstol (!) att jag egentligen haft rätt till samt skadeståndet kommer jag inte att kräva. Dock vill jag ha något slags plåster på såret för det också. Det handlar trots allt om både hemska förluster och ett förfärligt och långvarigt lidande.

Vi ett skambud kanske jag tar det men bygger hemsidan vidare och kör resten av saken vidare för då förstår jag att det är inte för att ersätta mig utan för att pressa mig att vara tyst med någon form av "antingen tar du detta och håller tyst eller så får du inget". För dom vet trots allt att jag sitter i en hårt pressad situation. Liksom när dom pressade mig att skjuta halva kenneln när jag flydde till det torp jag i dag bor i. "Antingen får du rädda hälften eller ingen" hette det då. Sånt skall egentligen inte få hända. Med någon! Inte heller i framtiden!

Nu ser jag framåt och hoppas på att få leva vidare i frid här ute i skogen med mina djur. Vi får se vad nästa drag blir, jag har lärt mig att inte lita på någon eller något. Men jag har förmågan att tvinga mig att hoppas i alla fall än så länge.

Hemsidan och boken

 Nu har jag äntligen kunnat sitta en stund med hemsidan och utdragen ur boken.

Det är mycket att stapla i rätt ordning på hemsidan så det blir mer översiktligt. Så får vi se då om det blir mer leveranser i dag och vad reaktionen i så fall blir. Lugnt och städat hoppas jag, i alla fall från min sida.

Ny skottlossning

 Två unga personer har förts till sjukhus med ambulans, tre personer är frihetsberövade. Säger dom på nyheterna just nu. Hoppas dom klarar sig men det här lär inte vara sista gången. 

Hela landet är på väg att gå under säger en del, andra håller inte med. Jag tycker mig se en hel värld på urspårning. Politiker överallt skriker i högan sky att dom minsann skall ta tag i både det ena och det andra bara man röstar på just dom. Hur kan folk fortfarande gå på det? I hela världen, under så många år, i så många regeringar? All respekt för dom som tror att dom kan men borde inte NÅGON lyckats NÅGON gång? Människor skall inte styra över varandra, mestadels blir det hela en stor lekstuga då.

Tankar efter en lång härlig morgonpromenad med hundarna. Solen sken genom bladverket i skogen och fåglarna sjöng. En kopparödla låg i vägkanten och kikade. Tyvärr kan vi inte gå på våra stigar länge men vägen finns ju även om den är bitvis förstörd. Ja Sveaskog vill ju ha begränsat med hund/häst/cykel här ute. Något som egentligen är olagligt, men vem bryr sig?

 

Elva års husarrest snyggt förpackat

Där ligger dom, mapparna med mitt liv. Gråt, svältperioder, stryk, slaktade hundar, rån, beskjutning, hån och lömska stölder. Nu vet kag vad jag gör resten av sommaren😂😱😊😜 förberedelser för rättegång. Och by the way, dom kostade tvåtusen spänn!!!