Smärtan i musklerna i dag är helt förödande. Efter besöket på kommunhuset i Skara och alla skakningar till följd av detta. Igen.
I dag blir det en sådan dag igen, inget annat än det nödvändigaste blir gjort och i synnerhet sådant som är utomhus får jag låta bli. Jag vill inte riskera bli liggande igen där ute nu när den här muskelsvagheten/smärtan härjar.
Nu vill jag ha ro och läka. Ett autistisk meltdown är inte att leka med och en ny depression där jag ville ta mitt liv vill jag inte ha igen. Risken är dock högre för varje gång sådant triggas.
Allt som nu kommer efter i några dagar här hemma lägger jag på kommunens blåskonto, för om jag inte under hot om upphörande av min existens tvingats agera för att få stopp på eländet så skulle jag inte triggat sjukdom igen.
Jag kräks, tvättar utspydda sängkläder och försöker sova mellan de får göromål jag annars klarar.
På Måndag kommer jag åka in igen till kommunhuset och denna gången har jag alldeles särskilda planer fär att sprida vad jag utsatts för. Jag kommer trappa upp och jag kan inte ge mig för jag hänger verkligen på en klippavsats ekonomiskt och psykiskt. Jag tänker inte släppa taget än och hoppas ändå in i det sista att de som sparkat ut mig i detta tar sitt ansvar och reklamerar bygget så jag kan påbörja ett någorlunda överlevnadsbart liv.
En liten instrumental om känslostormar mellan hopp och förtvivlan:
Och by the way...
Jag har sparat jättemycket pengar på black friday!! Oerhört mycket!
Jag har inte handlat nåt nämligen. När Skara kommun ser till att det mesta av min pension försvinner till uppvärmning av deras oisolerade fuskbygge samt stora avbetalningar på att mitt vattensystem i detsamma frusit sönder och inte gått på försäkringen för att försäkringsbolaget tycker att det är en reklamationsfråga mot kommunen. Ja då slipper man drömma om nya kläder, däck till bilen, fixa på sitt lilla hus eller köpa något kul. Någonsinn mer i livet tycker kommunen dessutom!
På Måndag skall kommunen ha en tillställning för att visa hur fantastiskt där är att bo i Skara kommun. Jag kommer vara där och liksom jämna ut det påståendet en smula.
Ja dessa vädjanden till kommunen har jag fått hålla på med sedan jag var tonåring och kommunen hade en kriminell narkoman (mitt x som jag hade lämnat) att "jobba på kenneln" i deras försök att rehabilitera honom. Löftet om att "vi bara är ett samtal bort" var tomt. Kriminalvård, hans övervakare, polisen och omsorgens narkotikaenhet (som det hette då) badyrade detta samtiddigt som han och hans kompisar helt enkelt tog över mitt hem, sålde mina valpar för att köpa knark, spöade mig, rånade mig på i princip allt hag ägde och som straff fick jag INGA pengar någonstans ifrån i upp till elva månader i sträck när jag förtvivlat sökte hjälp efter att han förfalksat en fullmakt för att ta ut min lön (jag jobbade natt som städare). (och ja, det finns dokumenterat). På ett möte i Skara kommuns aula sas det en gång att man tyckte det var bra att knarkargänget hölls utanför stadbilden. Detta sa dåvarande föreståndaren för Oasen i Skara, hon var med på dessa möten då hon var politiker. Hon var också en av dem jag fick sova hos ibland när jag inte vägade gå hem, körde mig till polis, kvinnojour, omsrogen och annat jag behövde. Jag var tonåring när detta startade och jag har fått ut papper från kriminalvården i ärendet men kommunen vägrar lämna de papper som rör ärendet från sin narkotikaenhet så jag kan inte använda det som bevismaterial. Jag har isnpelningar från när de nekar mig detta samt inspelning där förestånderan för kommunens akriv säger att det verkar fattas papper när jag letade efter en särskild händelse i deras arkiv.
FATTA vad det här ärendet är fult!
När mina räkningar och räkningarna på kommunens fuskbygge är betalda så är det inte mycket kvar. När jag söker hjälp av kommunen till detta, alternativt reklamation så hånar de mig. Jag skall söka socialbidrag säger de. Men på en inspelning med omsorgschefen kommer det fram att de beslutat att inte ta hänsyn till sitt eget fuskbygge när jag söker detta. Varför just alla dessa enorma betalningar på deras fuskbygge räknas som något helt annat, som om jag typ handlat lyxkläder varje månad och inte planerat min ekonomi.
I ett mejl nyligen skrev de just detta: "du får planera din ekonomi" som svar på min ansökan för att klara räkningarna på deras bygge.
Kul, Skara kommun, verkligen roligt!
Samma mönster som från mina tonår.
Allt detta bara för att de vet att jag är ensam, har ingen familj och inga vänner jag umgås med. Jag solerar mig och min familj är död.
Min autism gör dessutom att jag triggar autistiska meltdowns varje gång jag måste kämpa för mitt liv mot denna brutala jätte. Så jag kan inte göra det varje dag, det vore ju bättre om jag kunde sitta inne på kommunhuset och dela ut lappar med hemsideadressen tills kommunen ledsande på att behöva skämmas för vad de gjort. Om de nu någonsinn skulle ha något hjärta men det är ju ingen bra reklam för dem i alla fall.
Bilden är AI genererad och skildrar början på min kamp mot kommunen när jag var väldigt ung. Personerna på bilden har allt att göra med händelsen.
Ja det blev ett litet filmklipp också:
.jpg)
