Inte mycket sömn i natt men åtminstone några få timmar, lite lätt uppdelat. Bättre än inget som det ju varit. Antagligen av ren utmattning. Smärtorna är dock inte roliga och avsaknad av det jag behöver för att sköta skadan stressar mig en del. Som hon sa Omsorgschefen " vi tänker inte ersätta dig oavsett konsekvenser" ja det förstår man ju hur långt det får lov att gå då.
I detta land med sina "skyddsnät" som folk tror finns.. Just DET att folk tror att det finns ett skyddsnät är skrämmande. Det lär bli en chock för de som plötsligt kommer behöva "skyddsnätet" när priserna snart går överstyr. Jag har ju inga barn, just på grund av hur jag blivit behandlad (skulle inte våga) men de som har lär bli av med sina för att de hamnar i nöd istället för att få hjälp, den saken är klar.
Jag känner att jag behöver lägga ut dokumenten som visar hur jag fått leva helt utan pengar i upp till elva månader i sträck, överlevandes på slaktavfall, sovande i skogen och på ett golv på en rastplats. Här fick det också gå som det ville. Utan familj, helt ensam och ganska ung fick jag bittert erfara hur "skyddsnätet" fungerade.
Folk måste få se det här känner jag, för att bara tro det jag säger nu kan nog vara lite smått omöjligt, det inser jag.
Nu har bränslepriserna ökat, och jag är fattig som få med allt som går ned i kommunens slukhål. Men jag hoppas kunna åka bakvägen genom skogen till Hornborgasjön någon gång ibland på min lilla "semester" för att ladda mitt trasiga inre.
Nu när jag måste vara still så skall jag försöka måla lite tranor, jag har ju en himla massa kort som referensbilder sedan år tillbaka. Det första här är foto tekniskt inte så bra men, ja ni fattar värdet med den.
.jpg)
.jpg)