Fyyyy vad smärtorna har plågat mig. Men nu är morgonrutinerna gjorda. Släppt ut kycklingarna, dom springer före mig till hönsen. Släpper ut hönsen, kycklingarna springer in och äter hönsens mat. Värpfoder är bättre än fågelfoder maxi tydligen. Lite krossat majs och annat gott vankas till frukost. Kolla till hundarna, plocka rent. Byta i hönshuset och hos kycklingarna. Lägger på extra för det skall blåsa och då kan jag inte öppna kärran där jag numera förvarar deras foder och strö. Matar getingarna, lyfter nyckläckt vaktelkyckling från kläckaren till deras mysiga hö-låda i köket, dom blev ett gäng! Och nu piper det i kläckaren igen, då det blir minst en till. Nu kaffe och kommuntrassel mellan varven av fortsatt arbete på gården. Tvätta? Är rädd att trigga smärtorna igen, måste ju.. Men tvätta några paltor för hand tar en halv dag och dödar minst en dag därefter. Får se hur jag gör. Måste åka in med grejer till diverse kontor också. Hemsidan måste växa också, med dokument och inspelningar i första hand. Utifall media börjar kika, då kan det vara bra att ha fått ut det viktigaste i alla fall.
Men solen skiner
Jag la i en tvätt i maskinen... med fara för mitt liv. Livsfara är min vardag när det gäller att bära vatten till djuren, tvätta, hämta vatten till disk och matlagning, hämta något ur frysen eller av annan anledning vistas i tvättstugan/fuskbygget. In med en fot, balansera med tvätthögen i famnen. Sätta nästa fot bland allt bröte, så nära tvättmaskinen så man når den om man sträcker sig maximalt. Man vill inte komma för nära där det står vatten. In med tvätten, på med maskinen, akrobatiska övningar för utgång ur kommunens mästerverk, på med vattnet i trädgårdsslangen, tvätta sig själv under tiden så det blir fullt tryck i tanken, annars slår det så man tror pumpen skall hoppa upp genom hålet. Tjohoo ännu en dag i paradiset! Tack Staten!
