Bra att ha med i bilen på alla långa hundresor. Koka tevatten och mat och samtidigt ladda mobilen... med ved..
Efter att ha fått hela livet slaktat av kommunen/staten på ett högst obehagligt sätt har jag ett tag skrivit på en bok om händelsen. Bloggen kommer vara ett komplement till sidan www.racy.se som skapades för att berätta om händelsen och lägga ut lite från boken. Bloggen blir ett sätt att i nutid lägga ut lite från vardagen med rättegångstrasslet, även från telefonen. Mina egna tankar och upplevelser i samband med detta. Bloggen är ju dessutom interaktiv och ger motparten möjlighet att yttra sig.
Bra att ha med i bilen på alla långa hundresor. Koka tevatten och mat och samtidigt ladda mobilen... med ved..
Hönsskit på hundarnas gummimatta. Här skall hundar stå och pälsvårdas.. Hönsen skall vara i sin hönsgård, men nääääj säger kommunen, vi behåller dina papper, sätter arslet på dom så du inte får ordning med försäkringarna, det är mer kul så. Så kan vi se hur mycket trassel vi kan ställa till med och hur förtvivlad en människa kan bli. TÄNK om hon kunde göra något riktigt dumt! Ojoj vad vi skulle må då....
Då var hemsidan uppdaterad. Både annat utseende, bredare (mindre att scrolla) och länkarna som låg i utfallande meny har fått en egen meny på sidan. Prydligt tycker jag, och mindre klickande, allt syns direkt på förstasidan. www.racy.se behöver nu också få in sina dokument och inspelingar. Jag jobbar på inspelningarna samt en del av dokumenten. Hoppas det blir klart med värderingarna också snart. Går trögt tycker jag.
Nu skall sidan spridas ännu mer också, så gott det går
"Inkswan" en skiss...
Svart kinesiskt kalligrafibläck och akvarell (Schmincke) på Arches 23*31 300 g
Bild med och utan blixt
Pris, bud...
"Glimpse" Blandteknik (akvarell, salt, glitter, kalligrafibläck) på Arches 300 g 21*29,7 cm
Målningen glittrar
"Free" På Arches 21*29,7 rough 300 g, med Schmincke akvarellfärg av konstnärskvalitet
Fotograferat med, resp utan blixt
Pris: bud...
Inte bara att jag lever i en ladugård med tanke på att ha foder och kycklingar inne i huset. En sedvanlig morgonrunda blir högst besvärlig och gör i sig hela trädgården sämre för varje dag. Släpper först ut kycklingarna, som springer med mig till hönsen för att norpa mat. Det blåser och regnar så stunden för detta måste vara en spurt mellan skurar och vindkulor. Ren chansning med vinden, för huven på släpkärran där hö och halm samt större delen av fodret finns är vindkänslig! Ett lite kraftigare vindpust från fel håll så välter kärran eller huven blåser sönder. Lika nervöst varje gång. Både höns, kycklingar och allt deras tillbehör i kärran skall vara i uthuset, som fortfarande inte blivit ordning på med kommunpappren och försäkringen. River ihop hö i en påse till kycklingarna i köket, byter snabbt i hönshuset och springer ned till kycklinggården och byter. Dvs hö och halm överallt på gården, gräsmattan osv. En kort period som nödåtgärd är det väl okej men nu börjar det dra ut på tiden. Resten av morgonrutinerna hastas igenom sedan får man springa för en skur. Nu står hundarna i oordning men får lösa det sen.
Kaffe...
Historien bakom denna kullen samt blodslinbjen är dessutom högst speciell, vilket gör att det inte bara är två valpar som dött och värdet för dom. Det är en unik blodslinje som ovanstående tik och hennes syskon var sista levande länken till...
Med tanke på att ca 33% (gammal uträkning, kan vara både högre och lägre nu, det utvärderas ju ständigt) faller bort vid röntgen och inte kan föra generna vidare är det synnerligen olämpligt att bli av med någon alls ur en sådan kull.
En blodslinje jag hållit på med i över trettio år, är verkligen orolig nu när jag bara har två kvar. Båda kan falla bort vid röntgen...
Att dessutom deras mamma är gammal och fick ha dispens samt veterinärutlåtande innan parning gör ju att vi redan tagit oss över hinder för att kunna genomföra räddandet av blodslinjen.
Att man i så många år på "skräckholmen" försökt ha ihjäl så många som möjligt under många år är ju också att betänka.
Mammans sista kull skulle ju kommit innan dessa valpar också, då blev det visserligen en kull, men jag fick sedan veta att det blev knas med hanhunden. Det blev en "stand in" och den hunden såg förfärlig ut i sina bakben, inte bara ovinklad, utan bakbenet/hasen vinklade åt fel håll! Någon sådant kan jag inte ta in i mina blodslinjen och definitivt inte avla vidare på så därför fick dessa bli hennes sista kull istället.
Men överlever detta så har jag minsann kämpat för det. Drömmer om att få köra mitt gena racystar-spann igen..
Alla med friska ben (ja jag är väldigt noga med det, något alla som känner mig vet, även hanhundsägaren till den sjuka hanen) och uppväxta utomhus och på sund mat (inget torrfoder), dessa gamla blodslinjer är fantastiska vad gäller mentalitet och sin dragvilja. Deras exteriör och typ är synnerligen tilltalande dessutom.
Vinklingen i bakbenen har "öppnat sig" på grund av att valpen lever ett gott liv inomhus. Hos en av dom mest fantastiska hundmänniskor jag känt under mitt liv som uppfödare. Valpen fick dåliga leder samt artros. Ledsen ägare, ledsen uppfödare. Ledfel och artros kan komma ändå MEN....
Exakt samma sak sker tyvärr ofta, inom flera raser och företrädesvis i dom hem där hundarna verkligen har det toppenbra. Vår moderna livsföring och syn på hund är den egentliga boven här vill jag påstå. Det finns en hel del mer att säga om fenomenet som bland mer insatta uppfödare benämns som "lägenhetsbakställ". Vi älskar sönder en del hundar tyvärr
Jag är i alla fall tacksam att jag har hönor så jag kan äta ägg. Det värps en hel del nu så det blir goa ägg senare i dag också. MEN, inte ...