Historien bakom denna kullen samt blodslinbjen är dessutom högst speciell, vilket gör att det inte bara är två valpar som dött och värdet för dom. Det är en unik blodslinje som ovanstående tik och hennes syskon var sista levande länken till...
Med tanke på att ca 33% (gammal uträkning, kan vara både högre och lägre nu, det utvärderas ju ständigt) faller bort vid röntgen och inte kan föra generna vidare är det synnerligen olämpligt att bli av med någon alls ur en sådan kull.
En blodslinje jag hållit på med i över trettio år, är verkligen orolig nu när jag bara har två kvar. Båda kan falla bort vid röntgen...
Att dessutom deras mamma är gammal och fick ha dispens samt veterinärutlåtande innan parning gör ju att vi redan tagit oss över hinder för att kunna genomföra räddandet av blodslinjen.
Att man i så många år på "skräckholmen" försökt ha ihjäl så många som möjligt under många år är ju också att betänka.
Mammans sista kull skulle ju kommit innan dessa valpar också, då blev det visserligen en kull, men jag fick sedan veta att det blev knas med hanhunden. Det blev en "stand in" och den hunden såg förfärlig ut i sina bakben, inte bara ovinklad, utan bakbenet/hasen vinklade åt fel håll! Någon sådant kan jag inte ta in i mina blodslinjen och definitivt inte avla vidare på så därför fick dessa bli hennes sista kull istället.
Men överlever detta så har jag minsann kämpat för det. Drömmer om att få köra mitt gena racystar-spann igen..
Alla med friska ben (ja jag är väldigt noga med det, något alla som känner mig vet, även hanhundsägaren till den sjuka hanen) och uppväxta utomhus och på sund mat (inget torrfoder), dessa gamla blodslinjer är fantastiska vad gäller mentalitet och sin dragvilja. Deras exteriör och typ är synnerligen tilltalande dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar