Dagens brev till Skara kommun
Hej
Lidandet, för att inte säga tortyren, fortsätter här.
Nu har jag betalat vad jag klarar att betala, så fort jag kunnat innan panikattackerna skulle slå ut mig (och då skulle jag inte ens klara att genomföra bankärendet, sådant har hänt förr och panikattackerna är kopplade 100% enbart till alla oschyssta räkningar som har med fel som kommunen gjort mot mig).
Jag kommer ha ca 600 kr kvar på kontot när den sista i denna månad kommer och allt är draget.
Det MESTA av detta är utgifter som har med fel som god man/överförmyndare och omsorgen i Skara kommun begått.
Bara fuskbygget i sig är en enorm kostnad. Till detta kommer att jag inte kan hantera post, blev av med god man (för att jag minsann betalat en elräkning) och därmed inte kan hantera min post alls nu. Detta för att jag får svåra panikattacker när jag ser brev med ekonomiska dödsdomar som är förknippade med ovanstående galna saker som slukar min ekonomi. Förstå vidden av lidande, panik och hopplöshet snälla.
Utöver detta har jag gått igenom en "skuldsanering" där det sedan framkom att den inte alls var betalad, kronofogden kom helt enkelt hem till mig och ville ta mitt hus och när jag ville ha kvitton från god man /överförmyndare på det som var betalat så kastades alla papper och kvitton och alla mina permar. Jag fick sedan veta att god man slutat "för länge sedan" utan min vetskap och utan mitt godkännande.
Jag har levt långt under existensminimum under hela mitt vuxna liv tack vare allt detta. Mycket av de månatliga utgifterna är saker som gått till kronofogde och inkasso eftersom jag inte klarar att hantera min post. Räkningar blir tre ggr dyrare. Jag har gjort upp avbetalningsplaner med en hel del olika sådana nu, men det blir mer och mer i takt med att jag inte får hjälp med posten, vilket jag har rätt till egentligen då jag blivit beviljad detta och behovet har inte upphört.
Avbetalningar på saker som har frusit sönder i fuskbygget (som skara kommun uppfört här och som jag till fullo betalat) är en annan enorm post. Betalar jag inte så blir det ännu större problem. Tredubbla bredbands abonnemang som god man inte vill skicka papper på, saker som inte gått på försäkringar (frysar, kyl, mat, övervakningskamera, fast monterade värmeelement (åska) osv. Där jag HAR BEVIS I FORM AV INSPELNINGAR PÅ ATT JAG LURATS AV GOD MAN. Samt en hel massa andra helt onödiga saker till följd av liknande händelser.
Hur långt skall man låta det gå? Skall jag ta livet av mig för att få slut på lidandet eller finns det ett hopp om en utväg och liv? Jag fick dras med en nästan två år lång djup klinisk depression och utmattnings syndrom som höll på att ta mitt liv bokstavligen. Jag vill inte dit igen.
Jag fick mitt företag slaktat av överförmyndaren, som dessutom brutit min sekretess, ljuger att jag är missbrukare, ljuger att skulderna bara handlar om att jag "handlar på kredit och inte vill betala" istället för alla ovanstående utgifter som jag INTE satt mig i själv, utan god man/överförmyndare och sociala myndigheter. Det finns dokumentation på det mesta och flera hundra inspelningar utöver det. (allt detta kommer att läggas ut på www.racy.se.
Men ser ni vart det kommer sluta? Skall ni bara titta på?
Jag har inte värme, inte toa, kan inte duscha eller tvätta. Tänk på att jag aldrig under hela mitt liv "handlat på kredit" (har inte ens någon och får inte någon), aldrig varit på semester EN enda gång i mitt liv, hade velat se mitt gamla hem i Nord Norge igen, inte kunnat skaffa familj på grund av att jag lever under fruktansvärda förhållanden, inte kan unna mig något, inte ens underkläder. Nästan alla mina öronmärkta pengar till viktiga saker går till alla dom här hysteriskt galna utgifterna
Det hade varit så enkelt att kunna få hjälp av god man med posten och fått tillbaka en del av dessa mest makabra kostnader som ju alla VET att kommunen skaffat mig. Tänk på att jag blivit lovad skadestånd två gånger, senast nu, vilket jag har inspelningar på och som också kommer ut på www.racy.se under veckan här nu.
Det är ju skandal det som skett i mitt fall, en helt oskyldig person. Varför är inte sekretessbrottet utrett ens? Det är synnerligen allvarligt, ett hån mot mig.
Det känns som ett livstids straff, men var har jag gjort för ont?
Mvh Trine Andreassen
