Senaste händelsen med skulder som kommit i samband med god man gav mig en rejäl chock. Jag har fortfarande inte återhämtat mig. Jag hade ju ingen aning. Och plötsligt stod jag med hot om både det ena och det andra här. Jag har skakat sönder helt och hållet, musklerna fungerar inte utan är som gele. Jag har övervägt att ge bort djuren och fly härifrån, men avvaktar lite till. Det går ju inte heller att reparera hundgårdarna mer nu och så länge kommunen skall ha alla pengar varje månad så finns det nog tyvärr ingen utväg. Jag tror inte jag tar mig helskinnad igenom detta nu. Allt ligger ju dessutom efter med reparationer och annat. SAMTLIGA öronmärkta pengar sedan jag flyttade hit, som skulle gå till huset, bilen och övrigt med djur och annat har slukats varje månad. Det blir väldigt lång tid som allt detta har fått stå tillbaka, det finns liksom en gräns för hur långt det kan gå. Kommunen tycker dessutom att det här skall fortsätta och åter fortsätta, så vad gör man?
Arrendet med kennel anläggningen kommer kosta mer än vad jag kunnat få för fastigheten i normalt skick. Nu är fastigheten behäftad med ett suspekt fuskbygge och eftersatt på grund av fuskbygget så jag kan inte köpa mig ett hem. Hyr jag något så skal ju kommunen fortfarande ha sin del varje månad för skulder god man har gett mig genom att skita högaktningsfullt i posten (som var hans enda jobb.. och som TRE god man har fått fullt betalt för att utföra.) så då finns det inte till hyra.
Tänk om jag kunnat få vara fri från min panikångest som ger mig dessa ohämmade skakningar. Inte konstigt att jag haft detta sedan första chocken i brevlådan i samband med att kommunen hade gänget att rent av ockupera mitt hem, de stal allt, stal min lön, jag nekades socialbidrag när de stulit lönen så jag fick äta slaktavfall för att överleva. Och så kom skulderna, de hade levt livet med el och telefon medan jag fick leva på flykt. Detta skulle då betalas medan jag inte fick pengar på så lång tid som elva månader, inte EN krona... Det blev skulder och sedan dess har jag inte klarat att hantera post.
När jag "tagit mig i kragen" påhejad av folk som tycker att jag bara "skall", så har det slutat illa. Ibland i snödrivan utan att kunna ta mig upp, ibland med depression med oerhört dåligt mående som i sin tur gått ut över det jag älskar, att vara ute med djuren. Det har inte fungerat och jag har i panik fått göra av med kenneln på grund av att jag plötsligt inte kunde gå eller jobba utan att behöva lägga mig ned lite när som helst.
Jag vill inte mera nu. Nu kommer jag ta i med hårdhandskarna på riktigt med kommunen, det finns mycket förstörda grejer som är ouppklarat med försäkringen och som bara dröjer och dröjer för att överförmyndarna som skall se till att god man sköter sig SKITER i att god man inte skickar pappren.
Det blir leveranser till kommunhuset och stora plakat. Kört i bil med hemsideadressen på boxen.
.jpg)
