Avbruten mitt i nöjet!

 Explotion har inträffat i din närhet stod det på sos alarm plötsligt. Va? Har inte hört nåt? Reser mig med väldig smärta och kikar ut, nä inget som ryker. På deras karta kan man se att det enbart är skog mellan mig och explotionen som är 1800 meter från mig. Inte kan det väl ta sig i skogen nu? Brand? Får nog försöka kravla mig in i bilen och skumpa bort och kika vad som står på. Kartan, som ju är en aning detaljfattig, avslöjade dock att det borde unna vara borte vis Gullkärrsäng. Vindkrafverk? Jag kom inte långt innan jag såg vad det handlade om:

Jovisst, ett av de där kinesiska kraftverken har tappat ett blad. Båda stod still men andra kraftverk i området gick för fullt.

Att ta sig ur bilen och upp för mina fyra trappsteg var en utmaning med smärtorna, nästa gång tar jag Mt Everest. Men jag behövde inte packa och fly för skogsbrand i alla fall. Precis nu plingade det i telefonen från Sveriges radio: "Skogsbrand i Halmstad, räddningstjänsten förvånade".

Jag är mer förvånad att det inte är HÄR med tanke på all otur jag haft i livet. Hoppas det går bra, lurigt när det blåser.

Smärta

 Då kom smärtan i höften tillbaka med full kraft. Det började ju bli bra... Men städa ska man inte tydligen.

Värmefilt, vila och bara gå upp för att göra det viktigaste blir grejen ett par dagar. Jag är van nu. Tur man har roliga saker att greja med på datorn, som överklagan till förvaltningsrätten med genomgång av ljudfiler som väcker skräck och fasa till liv igen.

Jag hatar mitt liv.

Men jag har mat, och det är jag innerlig tacksam för.

Lille Röd lever än och ser piggare ut, han kommer nu flera gånger om dagen och äter. Det är oerhört glädjande. Store Röd (tror jag) klämde fram en liten melodi i går eftermiddag när solen glimtade till. Det är också en grej att vara tacksam för att få vara med om. Rödhake-sång går inte av för hackor.

Dammsugar-Skrutten tog ALL fågelmat som var utanför buren i morse. Så jag fick "gå" ut en vända extra.

Han rapar och fiser nog så det ekar här ute i skogen i dag. 

Nu skall jag ägna mig åt mina nöjen ett tag, riktigt plåga mig med överklagan, och hålla ett öga på Iran. Det sägs ju bli lite krig. FL24 och diverse Youtube kanaler blir till hjälp, jag har delat skärmen så jag kan ha koll under tiden jag torterar mig själv.

Njut av solen ni som får!!

Fly - in i Fagersanna i dag i finvädret för den som kan, jag skall sitta inne i ett kallt rum med igenspikade fönster och roa mig med oavlönat kommunalarbete. Myyycket roligare!!

Bedömningar

En felaktig bedömning gjord av misstag eller en illasinnad kan få enorma konsekvenser. Och dessa blir bestående utan att man sedan kan ändra detta. Här är ett exempel:

 Fel diagnos i journalen – då omhändertogs Malins bebis | SVT Nyheter

Mitt eget fall där jag nu överklagat en sådan bedömning (som gäller mitt hem inte mig själv) måste överklagas inom tre veckor för att kunna bli juridiskt undanröjd. Annars vinner den laga kraft och kan användas emot en resten av livet, även med tvång genom Polis och annat.

Myndigheter är inte exakt vad du som privatperson tror. Mer om detta. Du kommer bli rädd...

Men här finns det kanske andra bra saker på gång:

"Behov av stärkt rättsligt skydd för personer med funktionsnedsättning" - Dagens Juridik

Och så till något helt annat:

Rule of Law: Corner stone of Intl. Peace and Security - UN Chief | United Nations

Uppdatering: En hel del har blivit gjort med överklagan, det känns riktigt bra. Men det är fortfarande långt kvar och många timmars arbete för att färdigställa alla bilagor. Främst eftersom en stor del av dem är film och ljud, vilket tar oerhört mycket tid att gå igenom och fixa tids stämplar samt lägga i rätt ordning.

Nu är det Fredag och strax dax för festligt fredagsmejl från kommunen? Det brukar ju bli så vid denna tiden för då vet de att jag inte får tag på någon och lider lite extra under helgen.

Nu pausar jag arbetet och "tar helg" typ. Dvs sover.

"Ellinors vise" Svein Tekst: Klaus Hagerup Mel: Sverre Kjeldsberg

Film från mitt ställe på jorden. Mitt Mårfjell... syns där.

Vad skulle jag inte gjort för att få se det igen innan jag dör.

Sångaren bor tydligen i närheten av där jag bodde. Melodin är skriven av en herre som var med i en grupp som hette Pussycats, min mamma var involverad i en av dessa innan min tid. Så det finns lite kopplingar.

Men här sitter jag. Totalt fast i kommunens fälla.

Jag tar pauser från tortyrarbetet i dag för att orka genomföra det. Jag har inte mycket tid på mig att få det klart. Men klarar jag det inte så faller ytterligare en möjlighet att få rättelse bara för att jag blir för dålig.

Rättelse på en enda sak, inte på hela fallet. Men i alla fall något. Samt en möjlighet att visa att det funnits ett mönster sedan jag var tonåring. Få det fastslaget i en dom och sedan utgå från det. Grejen är bara alla papper som diverse personer sitter på och vägrar resa sig så jag får dom.

Men det finns en hel del ändå. Kanske kan man få en utredning som kräver att få ut pappren om det här lyckas?

Ja så drömmer man ju om reklamation på bygget och ett plåster på såret för allt lidande så man kan få se sitt Mårfjell igen, en gång räcker.

Lille Röd

 Mätt och belåten sitter han där. Han passar på att käka frukost innan det blir anstormning av talgoxar och blåmesar. Likadant på kvällen, han äter när dom dragit bort.

Min ekonomi tillåter inte att ha det välfyllt i deras matbur men jag ser i alla fall till att de får frukost och kvällsmat. Ibland försöker jag se till att det blir lite mat mitt på dagen också. Det känns bra.

I dag blir det att jobba med överklagan, mitt liv är enbart kamp för överlevnad, så det känns som ett fängelse. Men just nu är jag inte drabbad av en depression och kan klara av att jobba kortare stunder med det här förfärliga i alla fall, det får jag vara tacksam för. Fast jag hade hellre velat jobba med mitt bolag och kennel, men det tyckte ju kommunen var onödigt så det rensades bort ur mitt liv. Men jag har MAT, det är jag tacksam för. Lyxmat i mina ögon, normal mat i era ögon som inte behövt leva i åratal på slaktavfall.

Jag har dock inte mått så bra efter smällar jag fått ta dom senaste dagarna, återkommer till det.

Jag stöp

 I går stöp jag igen. Skakningar och muskelutmattning som har tagit min förmåga till allt annat än det nödvändigaste. Händelsen i går slog ut mig, orkar inte prata om det än för då blir det värre. 

Jag genomförde min demonstration i alla fall, men fick inte med mig vad jag behövde och var störd av dagens händelse. Men gjorde det i alla fall.

Kommunen fortsätter hålla på sitt, men jag blev förvånad över att de nu erkände för Polisen att det fanns papper jag inte får. Bevismaterial som jag efterfrågat länge.

I dag skall jag kämpa mot stela fingrar i kylan och försöka få in alla bilagor som förvaltningsrätten skall ha innan månadens slut.

Jag mår kass

skara kommun, omsorgen

Då var man här igen. 

Brev-vännerna

 Dagens mejl till kommunen:

Till kommunledningen och omsorgen. Jag vill ha bekräftelse på att detta kommit fram.

Hej

Eftersom det ännu inte blivit ändring i det här ärendet och jag både lider stor nöd och läget förvärras hela tiden, just på grund av ärendets art. Så kommer jag trappa upp mina demonstrationer.

I dag kommer jag sitta antingen i kommunhuset eller omsorgen med plakat samt lappar att lämna ut till hemsidan där det förklaras vad som skett och hur jag blir behandlad.

Jag är ledsen för att vara till besvär, men jag kan inte frivilligt låta det här ta livet ifrån mig.

Jag kommer inte lämna när man stänger om inte detta rättas till i dag.

Jag överväger att tillkalla media om inte detta löses nu. Det var notis i tidningen (inget jag ordnat med) efter senaste demonstrationen.

Jag har inte gjort något ont i detta. Felen har begåtts av kommunen, ytterligare fel har begåtts när man försökt dölja vad man gjort genom att kasta stora mängder av mina papper, kvitton och dokumentation när jag anförtrodde detta till god man. Utöver detta har dokument försvunnit från inte mindre än FYRA olika ställen, också troligen för att dölja vad man gjort. Utöver detta vägrar man ge mig pappren som handlar om Skräckholmen, vilket är viktiga bevismaterial för mig.

Kommunen skaffar bort mitt bevismaterial samt vägrar ge mig det som skall till rätten. 

Kanske för att det skulle kosta för kommunen att rätta till det man gjort, som att skaffa mig skulder genom fel som god man gjort (dokumentation finns på hemsidan), bygga ett fuskbygge som slukar min ekonomi och sprida hemska rykten om att jag bara är en missbrukare (jag missbrukar inget och har aldrig haft intresse för sånt), att jag "inbillar mig" att fuskbygget är fuskbyggt (inspelning finns på hemsidan), "kräver ersättning för sånt som inte härör till verkligheten" (inspelning finns samt även dokumentation på bygget med film och bilder samt dokument från kommunen).

Jag kommer ta i med alla krafter jag har innan jag får en ny depression.

Kan ni vänligen lösa detta nu? Går det att resonera om saken eller är det ensidig överkörning av mig som gäller? 

Mvh Trine Andreassen

Trine Andreassen

Marum Laxdiket

532 95 Skara

070-3834680

Racy.se

Bloggen

Tacksam

 Tack vare all god mat jag fått har jag mått så mycket bättre. Att det kunde göra så stor skillnad. Jag har klarat av att hantera ärendet mer än vanligt. Uppdaterat hemsidan, mera på gång med den så den blir mer översiktlig och en del filmklipp som snart är klara att lägga ut.

Hoppas jag får till lite mer uppdatering innan morgondagens planerade demonstration.

Vet inte om jag åker till Omsorgen eller Kommunhuset. Får se. Men fixar ett stort och bra plakat och mera lappar att tejpa upp och dela ut.

Laddar kamera ifall jag behöver spela in. Helst vill jag ju "intervjua" någon ansvarig och lägga ut på hemsidan, med väl valda frågor. Oavsett så kommer jag inte ge mig. Så länge jag inte är mitt i en depression så måste jag försöka göra så mycket som möjligt för att få stopp på det här eländet, innan en eventuell ny depression som sänker mig till en nivå som gör det omöjligt att hantera detta.

Förra depressionen var kommunen nöjda med min tystnad, inte en käft undrade om jag eventuellt gått under utan pengar, riktig mat och dåligt mående.

Så kallt blir man behandlad...

Iskallt inne och iskallt ute nu dessutom. Lille Röd har käkat kvällsmat och jag har också ätit gott, tack vare snälla människor, medan jag kikat på honom i övervakningskameran.

Lille Skrutt har fått några brödskivor och ett äpple. Han mumsar just nu glatt på detta, jag skall lägga upp film här på det sen, den måste laddas upp först och det tar en stund.

Nu är äpplena slut. Jag köpte två påsar billiga äpplen den 19e när jag fick pengar och de var till koltrasten. Men tanten har stulit ur påsarna till sig själv och Skrutten. Jag tror det kan bli lite pengar så det räcker till äpplen när bilförsäkringen är dragen den 28,e. Vi får se. Jag har lite vete kvar från när jag hade hönsen också som han får.

Lille Röd

 I går kväll fick han i sig mat innan sängdax. Kommer denna lilla varelse och äter sin frukost i dag? Jag har koll på kameran och hoppas han har överlevt ännu en kall natt.

Såhär såg det ut i går kväll.

Sen kom Lille Skrutt och ville se om Lille Röd lämnat lite rester. (Lille Skrutt är son till min halvtama rådjursget Skruttan som jag matade i många år. Hon såg förfärligt skruttig ut och skulle inte klarat sitt och sitt kids liv om hon inte fått mat. Nu är hon död, sköts uppe vid min infart. Så jag blir glad när jag ser lille Skrutt)

                                                                JA!

SKLT

 Då fick man höra att det fanns en notis i tidningen. "Nån kvinna som vägrat lämna omsorgskontoret i går. Men hon gick frivilligt ut när Polisen kom". Jag har inte sett den själv, har ju inte råd att ha tidning, pengarna går ju till inkasso kostnader och uppvärmning av kommunens oisolerade bygge.

Ja, faktum är att jag satt där ensam när Polisen kom så jag fick resa mig upp och gå ut för att öppna, fast dörren öppnades ändå precis när jag skulle greppa den.

Det var väl vänligt av mig? 

Polisen var också vänlig.

Däremot inte omsorgspersonalen. Inget intresse av att diskutera sakfrågan, ge mig mina papper eller ens beklaga situationen. Samma mönster i alla år. 

Jag kommer göra om detta tills jag får mina papper och en reklamation. Vänligt men bestämt. Jag har inget val, jag kan inte frivilligt krascha mitt liv och min ekonomi, jag kommer göra motstånd så länge jag kan.

snett

Nä det vet jag ju, så nu är jag här för att få stöd och prata med er. Eller ja, begära rättelse helst!

På plats på omsorgen, som så omsorgsfullt byggt hos mig. Talat om att jag inte går härifrån innan jag fått löfte om rättelse eller så får Polisen dra ut mig igen. 

Uppdatering:

Fortfarande inte bakom galler.

Ingen ansvarig behagade svara på frågor eller prata om ärendet, i vanlig ordning. De lyste med sin frånvaro igen, trots mejl och telefonsamtal.

Två unga damer kom och tyckte att jag skulle gå men jag sa artigt att jag kommer inte gå härifrån innan jag fått alla mina papper angående bygget och en reklamation. Då skulle de ringa Polisen sa de.

Det tog tid, men till sist dök det upp en buss... ut strömmade inte mindre än tre Poliser denna gången.

De försökte inte ens brotta ned mig utan insåg väl att de behövde vara minst fyra. Trots att jag käckt påstod att jag var mycket känd av Polisen på frågan om jag haft med Polisen att göra förr. Förklaringen var inte så spännande som det lät.

Två unga killar och en dam som varit med lite längre som styrde upp det hela. Hon lät killarna sköta det mesta av snacket och ville säkert se hur de skötte sig. Utmärkt måste jag få lov att påstå ut min synvinkel. Läste av situationen snabbt, krånglade inte i onödan, kollade upp mig direkt i registret och var vänliga, sakliga och agerade med vuxen pondus trots sin ringa ålder. Det ser riktigt lovande ut för Polisen i vår del av landet. Det behövs i denna rättsfrånvända värld. Tyvärr lär det inte bli lätt för dem. 

Men vad gäller mitt eget ärende så lär jag ju fortsätta med detta, kanske trappa upp med mera plakat. Skriva större text (hemsidan) på bilen, ta med mera förstörda grejer från översvämningar och frys-skador i deras bygge. Förr eller senare kommer jag blanda in media om inte detta hjälper. 

Omsorgspersonalen var inte lika vänliga som personalen i kommunhuset. Skärpning, det är er verksamhet som ligger till grund för min situation. Och läget är både allvarligt och plågsamt. Det är inte rimligt att man sätter en oskyldig person i en sådan fälla och sedan uppträder grinigt.