Mycket jobb i dag och det mesta av det helt i onödan tack vare den här segdragna kampen om att få mina försäkringspapper. Tänk att man får göra sig av med avelshundar för att kunna betala deras extrakostnader samt köpa loss tid för att kunna kämpa vidare med alla papper och inspelningar. Men med tanke på alternativet, att åka in till kommunhuset och lämna nycklarna till hus, bil och företag (med tidningen i hälarna) är väl sista utvägen. Bara att kämpa på. Nu sprider jag hemsidan så mycket jag kan, fast jag skulle lagt ut lite mer där i dag var planen men det hanns inte med. Det får bli i morron och under helgen. Det blir en fullspäckad helg med spekulanter på min sista (!) leonberger. Jag känner hur jag verkligen måste kämpa för att behärska mig och hålla undan hatet mot dessa som ligger bakom allt detta här. Men det löser jag, egentligen är det synd om dom. Att dom inte kan känna annat än hat själva mot helt oskyldiga personer. Jag ber en bön för dom och för att jag skall klara mig igenom detta utan att hata. Jag vill ju vara snäll och förlåtande och har varit det till överdrift ibland. Men det är så jag vill vara. Fast ibland är det inte lätt, det må ni tro. Bara att höra detta otäcka hat mot mig själv när överförmyndaren tror han pratar med sina kollegor..? Och när jag frågar vidare visste han ingenting, inte ens att jag duschar ute året om. Något han själv varit med att bidra till. Hela grejen med fuskbygget förnekar han och så har han själv skrivit på pappren att det är okej att alla papper får försvinna? Försöka känna att man vill förlåta då är inte lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar