Kan det inte ta slut?

 Mår så kass. Dom här allergiliknande symptomen med täppta bihålor, nysningar och tårar är jobbiga när dom kommer. Alltid i samband med smärtattackerna. Nu börjar det lugna sig lite men det har varit jobbigt sedan femtiden i morse ungefär. Klockan är nu tjugo i åtta och morgonkaffet skall strax intas. 

Jag skrämde tyvärr slaget på korpfamiljen som var här ute i morse när jag skulle skynda mig ut och kika till djuren. Hoppas inte dom bllir skygga för mig nu. Känner mig så stressad och tankspridd av min situation så det blir lätt sådana här grejer.

Har slitit som ett djur med att klippa gräs med sax, riva upp nässlor och försöka starta diverse gräsmaskiner som vägrar. Försökt gömma dom under militärfärgade presenningar nu tills dom kommer bort.

Hela gården skriker av vanvård. Allt väntar på besiktning, värdering osv i försäkringsfrågorna. Hela kennelanläggningen till exempel. Men den hinner nog ruttna först för det här har nu tagit tolv år! Helt otroligt men skadestånd utlovat i alla fall, äntligen! Men det har också dröjt! Skall bli skönt att få ordning med det, och trädgården och framför allt kunna elda och tvätta.

Anledningen till att jag kämpat extra med gräset är ju att jag försökt sälja några enstaka kycklingar. Jag har ju blivit rånad av tjänstemän igen. Händelsen med förre god man och företaget/bilen och en del andra större kostnader han ställt till med har ruinerat mig. Vad jag fått lida det senaste! Men mat skall hem till kvarvarande kycklingar och en gåva till vänner som flyttar. 

Bara åsynen av dom nedliggande hundgårdarna, brandhärden, fuskbygget och gräset...

Bara tankarna som flyger i huvudet när folk kommer in på gården... vad skall jag säga? Jag kan ju inte dra alltihopa för dom. Dom får väl bara tro att jag struntar i allt helt enkelt och skämmas tills dom bara dunstar härifrån. Ja så är mitt liv nu.

Inget kylskåp än heller, inte tvätta, ont som attans på grund av muskelutmattningen och borrelian. Skakningar för minsta misstanke om fler katastrofer.

Hur länge orkar man? 

När jag har som värst smärtor, inte för mycket skakningar och lite ångest att slå ihjäl kan man fortsätta målarkursen. Och jag tycker allt att jag börjar lära mig. Hoppas få tid en dag att göra färdigt denna jaguaren.