På riktigt?

Regn och åtta minusgrader låter vettigt på Fredag morgon när jag skall iväg till Skövde för besiktning av bilen (se nedersta bilden). Sådant är relativt ovanligt i vanliga fall men eftersom min medfödda otur tycker att det vore trevligt att se mig försöka hamra fram bilen ur ett stort isberg med yxa så blir det såhär. 

Inget konstigt alls och liknande har skett när jag har varit tvungen att åka på annat viktigt.

Nattens regn med tillhörande minusgrader har också gett effekter. Jag försökte skydda bilen när jag insåg att detta väder var på väg. Först ett lager sopsäckar, sedan min tarp och uppe på det en plastmatta. På bakre delen av bilen la jag en tjock presenning (golvet till mitt stora utställnings tält). ALLT frös fast såklart och tält golvet har jag kämpat i timmar med att få loss bit för bit.

Tack vare sopsäckarna gick det att rädda både bil, tarp och presenning.

MEN morgondagens regn blir mer omfattande, minusgraderna likaså och utöver detta skall det blåsa.

Så hur detta går vet jag inte, vad värre är blir ju turen över Billingen i omslags väder med alla olika typer av människor i trafiken...

Nu är tarp och presenning, mattor och sopsäckar inne för att tina och torka inför ett nytt försök att skydda bilen i natt. Tyvärr är det iskallt här inne och kommer så förbli tills elpriset fläckvis är bättre eller kommunen sätter stopp för sina tortyrmetoder med min ekonomi här.

Jag skickade ett nytt mejl till dem i dag om att vattnet och avloppet har frusit i deras fuskbygge, igen....

Räkningarna för det som frusit sönder tidigare slukar min ekonomi varje månad eftersom inget av det gått på försäkringen för att det ju är fusk byggt. Men kommunen tycker fortfarande att det är helt okej att göra sådana här saker mot folk utan att rätta till det. 

Mitt mejl för dagen:

Hej. Vatten och avlopp är fruset, någon måste hjälpa till. Inget går på försäkringen då bygget är fusk byggt och oisolerat. Det är Skara kommun som byggt det så någon måste göra något, situationen är akut. Jag mår dåligt av det här och vill inte hamna i en ny depression som den här kampen med kommunen resulterat i ett antal gånger nu. Jag måste helt enkelt ha hjälp.

Mvh Trine Andreassen

Är så less på detta kämpandet, hur länge till orkar man?

OCH att byta värmelampa i armaturen kan ha sina sidor när tummen är trasig. Det höll på att sluta illa. Skruven på lampan blev kvar i armaturen. Först skulle jag byta galler i armaturen, slant och lampan som då var hel fick sig en smäll och gick sönder. Då skulle ni hört mig, autistiskt meltdown de luxe, mest för att jag blev rädd. Att jag slant var för att jag försökte lirka fästet till gallret rätt och när jag fick ta i lite för att få det på plats (det sitter i spänn och skall göra det) så högg det till av smärta i tummen, så, jaaa pang!

Så fick jag ju byta glödlampa också, jag drog givetvis ur kontakten. Men lirkandet för att få ut skruv-delen ur armaturen resulterade i en numera helt kass tumme ett tag framöver, igen.

(Tummen har jag skadat i kommunens fuskbygge när jag föll där inne i samband med en översvämning så jag har ett tummstöd som jag kan ha på mig).

Men så skulle jag ju ha dit det där gallret igen... jag kan lova att jag har ont nu, men det är fixat. Massor som skulle gjorts i dag blev inte av. Jag har fortfarande framför mig att försöka fixa något över bilen innan det kommer regn i natt samtidigt som det skall vara riktigt kallt. Jag klarar inte av att få loss sådana mängder is från bilen som det då kan bli med en hand. Kanske inte alls.

Jag fryser, är trött och hungrig och skitledsen såklart. Nu ska jag sova ett par timmar så småfåglarna, rådjursgeten och vråken får äta ifred innan det blir mörkt så skall jag försöka ta mig an bilen i natt.

Och ja, mitt i tum-smärtan ringde jag kommunen, det skulle ni hört! De erbjöd mig att gå till stan, sitta på ett rum och vänta medan allt tog tvärslint här hemma. Vakta fläktar, packa in vattenrör, dra igång vattnet med jämna mellanrum var inte en grej utan det "var vad de kunde erbjuda". Jag blev ju galen. Så nu har jag skickat gissningsvis ett femtiotal mejl: Samma mejl med samma dokument. Som en demonstration som jag kommer fortsätta med, likaså kommer jag gå till alla deras kontor, tjata och vänta och tjata igen.

Galet jag vet, men det måste få ett slut nu. Jag mår inte bra av detta. Inspelning av samtalet kommer läggas ut när jag orkar greja med det.

---------- Vidarebefordrat meddelande ----------

Från: <racy.star@racy.se>

Datum: 2 januari 2025 15:29:36 +01:00

Ämne: KRIS

Hej

Nu kommer jag att börja ta i med hårdhandskarna med ärendet, jag kan inte ha det såhär och känner att jag bara blir lurad runt hela tiden. Jag blir till och med hånad när jag försöker få en lösning och blir erbjuden en lösning där jag skall gå in till stan f��r att sitta på ett rum medan allt går åt skogen hemma. Detta är en uppmaning att jag skall göra något som sedan ger mig en enorm ekonomisk skada till. Nu får det vara nog med detta här. Jag kommer nu knacka på era dörrar i alla kontor, så ofta jag kan, skicka samma mejl igen och igen så ofta jag orkar och sitta ute på era trappor utanför era kontor osv så ofta jag kan klara av det. Tills jag får hjälp helt enkelt. Jag hade velat slippa att bli såhär desperat.

Kommunen har byggt bygget, bygget är oisolerat och ofärdigt och har orsakat enorm skada både psykiskt, ekonomiskt och fysiskt för mig. Kommunen måste kunna ta ansvar för vad man gjort, man har trots allt kopplat bort mig från mitt eget bank-konto under tiden man tog pengar varje månad, dessutom fortsatt med detta EFTER att man avslutat bygget.

Allt detta jag säger finns i era egna papper, det är bara att kika.

Nu måste ni lösa detta.

Mvh Trine Andreassen