Mockning av hönshus i morse blev en pers utöver det vanliga. Jag har så starka smärtor i musklerna i dag och så svårt att syresätta mig (det hänger ihop när jag får dessa attacker) att jag fick knyta en sko, andas en stund och sedan knyta nästa sko. Jag undrade om det kunde vara lurigt att ge sig ut och pulsa i snön och mocka hos hönsen i detta skick. Mobilen fick hänga med trots att den inte tål kylan så bra. Men nu har ju temperaturen stigit från elva minus till ca fem så den överlevde.
MEN nu är jag redigt trött på lidandet, både med att frysa samt oro och trixande för att ens överleva och få saker att fungera här. Boendestöd har hjälpt mig att hitta info om jourtelefoner (på telefon för de vågar sig inte hit ut i skogen i alla snö såklart), jag har ringt, ingen svarar, men de har också nu gjort en orosanmälan om läget här. Bra, för det finns en del sådana anmälningar sedan tidigare vintrar och ju fler som är lämnade utan åtgärd ju sämre borde det vara för omsorgen eftersom de både är skyldiga till nuvarande kris och vägrar hjälpa mig i den samma.
Tillbaka till hönsen. Tror ni dom ville gå ut i snön när jag skulle mocka? Nä du! Här snöas inte ned några söta små befjädrade hönsfötter inte! Vilda protester för att bli utchasade. Men jag behövde ha uppe dörren på baksidan och vill ju inte att någon far ut den vägen och inte hittar hem. Och lite luft skadar inte.
Tur det är mockat och klart på under fem minuter där ute i mitt helt ljuvliga hönshus!
Så nu lyser det guldiga spånet ikapp med den röda värmelampan på ett sätt som gör det lite svårt att gå därifrån.
Nu värper de inte längre utan har vinteruppehåll så det blir att spara på dom få äggen jag redan fått, har väl sju åtta stycken tror jag. Men denna "rasen" brukar komma igång väldigt tidigar innan våren med värpandet igen.
Det är varmare i hönshuset än inne hos mig, bara ett konstaterande.
Vråken smaskar på lite nöt talg
Och så ett minne från tidigare, men nu är varken kenneln eller kameran kvar, tack Skara kommun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar