Flygfän

 Mått så kass i dag, trött, sur och sliten gick jag in efter en del arbete ute. Ont men nöjd med att få kommit ikapp med än mer efter depressionen. Fast hade velat på annat in dag som inte blev av. Örnar, vråkar, hökar, glador och korpar har farit omkring hela dagen här så jag har fått en del bilder då kameran legat redo i bilen. Örnarna skriker/kvittrar på sitt särskilda sätt så det är ju lätt att höra när dom är där så man kan springa efter kameran. MEN så hörde jag samma ljud en bit bort, på marken. Blev orolig att en örn satt nånstans och inte kom upp, kanske skadad. Det höll i sig hela dagen. När jag gått in och bytt kläder hör jag ljudet igen. Det var bara att ta på sig och börja gå mot ljudet i skogen, en bra bit bort. Den tystnade när jag började närma mig så jag stod still en stund och försökte få hundarna att vara still lite. Då hör jag ljudet igen och kunde lokalisera exakt så jag gick rakt meot det. Nog hittade jag en fågel allt! Det var inte en örn. Det for upp en kolsvart gigantisk hackspett med röd mohikan frissa och knallgula ögon. En spillkråka

Mår kass

 Några långa och jobbiga dagar med intensiv panikångest, melt downs och muskelsmärtor som försvårat hela vardagen för mig.

Nya traumatiska chocker och kamp för att försöka lösa saker. Har inte tid, ork och ekonomi till detta men är ju tvingad.

Nu är jag helt slut, musklerna värker och magen är i uppror. Mitt hem är ett slagfält och massor av viktiga saker ligger efter. Tur jag har det lättskött hos djuren och bara ett fåtal kvar, man det är inte roligt att bli fråntagen krafterna och få kämpa för att byta halm, bära vatten och lyfta köttbackar ur frysen när allting smärtar. Å andra sidan är djuren mina livräddare.

I vanlig ordning skall öronmärkta pengar till hus och bil gå till helt andra saker har kommunen bestämt. Detta har nu varit så sedan 2007 och börjar märkas, framför allt i köket där jag inte haft värme på vintrarna på länge.

Allt detta bara för att man inte vill göra rätt för sig för att KOMMUNEN inte hittar i sina papper... Folk tror mig knappt när jag berättar detta. Och bara det är jobbigt.

Nu är det tungt, nu måste det kunna bli någon ordning. Efter de två senaste händelserna, som jag inte klarar att berätta om just nu men det kommer inspelningar kan jag lova, så har jag åter igen varit i kommunhuset i Skara. Mer om detta senare, just nu måste jag fokusera på dagens krångel för att kunna få hjälp med ytterligare ett problem som dykt upp, också kommunen. Blir så trött på det här. Kan man inte bara få leva i fred?

Ett år sedan min mamma dog, hon som jag sökte kontakt med ett helt liv känns det som. Jag adopterades bort redan som ettåring men sökte upp henne här i Sverige efter en lång resa från nord Norge som tonåring. Det blev inte bra, det blev verkligen inte bra. Och vad värre var, jag fick inte vara vid hennes sida när hon dog. Jag fick avslag på ansökan om resa dit. Och ansökan gjorde jag för att kommunen ju slukar min pension varje månad så jag var tvungen att ha ekonomisk hjälp för att klara detta (i annat fall skulle jag givetvis klarat det själv). Avslag på en sådan sak... När personer som jobbar inom omsorgen visar sitt förakt på detta sätt så har det blivit personligt för dem (antagligen för att min autism gör att jag blir så himla arg när jag blir rädd och kränkt). Spydigheter och ett evinnerlig kränkande är väl en sak, men det här det är oförlåtligt.

Och just nu ytterligare ett mejl från kommunen där de vägrar att skicka mina papper och externa hårddiskar, behövde en smäll till tydligen

Och där kom ett brev från förvaltningsrätten, öppnar det inte, skakar och mår ännu mer kass nu.

Antar att det handlar om avslag på ansökan om försörjningsstöd till följd av att det mesta av mina pengar går till kommunens roliga påhitt så att jag måste söka detta då det är öronmärkta pengar som tas. Förvaltningsrätten tar bara upp att man sökt stödet, inte varför. Och man har då inte rätt till "renovering av fastighet". Man tar helt enkelt inte med att det är en reklamation som inte blivit gjord från kommunens sida utan man räknar mig som en dåre som tror man kan få renovering som socialbidrag.

Kämpa mot allt detta om ni kan..

Och PÖTSLIGT så kom en grej till, nu har jag ytterligare en avbetalning på kommunens förehavanden här. KUL! Medans skulden ökar. Om tre månader skall det betalas 1000 istället för 500 då kanske den minska liiite med tanke på räntorna. TACK SKARA KOMMUN, DET HÄR ÄR SÅ KUL!!!!!!!!!!!!!

Vågar jag hoppas på att kunna få fred för nya grejer resten av dagen?

Just nu har jag mest lust att ta fuskbygget bit för bit och köra in det till kommunhuset i Skara, tills allt är där, minsta pinne och skruv!!!!!!!!!!!!!

Det kom givetvis flera kommun relaterade mejl att behöva svara på, med skakningar och hemskt dåligt mående som följd. Nu är jag sjukt trött och skall snart natta. 

Nu, flera år efter att ha blivit av med god man, har jag äntligen fått, tror jag, alla betalnings uppgifter, som skulle tagit god men eller dennes chef överförmyndaren fem sekunder att skicka mig. Dom extra kostnaderna har varit massiva till följd av detta. 

Överförmyndaren ägnar sig hellre åt att förtala mig inför medarbetare och bryta min sekretess med glatt hjärta. 

Jag kan dock dela med mig av den lite lustiga twisten att min brevlåda minsann nu i dag hämtats ut från kommunens valv. Och det är ett ställe där ingen kommer in, eller ut med lätthet, det kan jag lova!

Var har era brevlådor varit på för exotiska ställen?