Kallt

  Rått och kallt inne nu på morgonen (jag kan inte ha värme på då fuskbygget fortfarande inte är reklamerat och jag har tunga betalningar på sånt som ännu inte lösts med försäkringarna i detsamma).

Jag vaknade vid fyratiden, täppt i bihålorna som jag verkar bli vid stresspåslag. Senaste veckorna har varit tortyr vad gäller skakningar som sedan ger muskelsvaghet, sedan nya panikattacker i samband med mitt kämpande för överlevnad ekonomiskt (fuskbygget igen) och kommunens helt galna ursäkter. Som ger mer skakningar innan muskelsvagheten gett sig sedan förra omgången "stryk" och så håller det på tills jag bara kan stappla mig runt i korta pass för att göra det allra viktigaste. Med förödande konsekvenser efterhand som tiden går. Deprimerande. Skadan till följd av fuskbygget blir bara större och större. Paniken sliter i mig och sorgen över kenneln, hundarna, vaktlarna, duvorna, hönsen och resten av mitt liv.

Under dom värsta sjukdomsveckorna vågar jag knappt heller kämpa för att jag vet vad det blir för "straff". Och inga ansökningar görs om pengar, vilket kommunen säkert är lika glada för medan allt blir bara värre här. Då finns inte ens ett "nej" att överklaga och kampen står still medan allt blir värre. 

Ojämt att kämpa mot sådana krafter.

Tidigt mejl fick de i alla fall med fråga om jag skall få vara på elvan eller inte, jag måste ju veta.

Oavsett så skall jag samla krafter att åka in med mera försäkringsgrejor, vilka de kallar föl "skräp".

Ursäkta men nej, det blir inte skräp förrän det är ersatt.

Nya skakningar, nytt fepplande med inspelningar, senast tappade jag telefonen två gånger, en gång utanför och en gång inne på kommunhuset. Nu är den skadad. Men jag måste fortsätta kämpa, jag behöver värme i vinter, mat, skor, däck till bilen, kläder osv. Pengarna som skulle gått till detta har kommunen slukat. Och jag har bara minsta pensionen man kan få. Det går bra att slösa när det inte är ens egna pengar tydligen.

Ett vackert stort V med tranor flög över hustaket i morse, ett litet guldkorn av glädje att ta vara på i alla fall.

Hej hopp, nu bär det upp ur sängen i det kalla rummet, vidare ut till duschen (trädgårdsslangen) och sedan in i ett kallt hus igen för att torka och få på sig kläder för vidare färd till stan, den ljuva stan.

Minnesbild som kom upp på facebook, mitt gäng ute tidigt på morgonen. Nu finns dom inte kvar, tack Skara kommun...