Strul

 Som vanligt händer det krångligheter när jag skall göra något viktigt. I dag är sista dagen att lämna in bilagor till Förvaltningsdomstolen. Klockan tio fick jag en tid för överlämnande av filerna personligen, till en av vakterna.

Jag testade dock att skicka en ev de större filerna som var på 19,9 mb för att se om gränsen för deras ebrevlåda kunde vara 20 mb.

Mejlet kom inte tillbaka vilket indikerade att det kommit fram. Själva vet de inte vilken gräns de har för mottagande av filer.

Men jag fick heller ingen bekräftelse på att det kommit fram.

Jag ringde till sist och då fanns inget öppet ärende, det var avslutat sa de. Man blir liksom lite chockad och tankarna flyger, har de avgjort ärendet medan jag sliter för fullt med att få fram bilagorna till det? Utan att meddela?

Till sist efter vidarekoppling fick jag fram att det fanns ett öppet ärende. Så jag skickade filer till registrator på en gång. Men då var det fel ärendenummer. Man blir tokig, men till sist fick jag tillsänt rätt nummer. Jag hade kunna få fram det genom att logga in, men skakningarna hade redan börjat och då förvärras panikattacken av inloggningar och annat som kan strula i sig. Jag skakar ju så jag har svårt att träffa rätt tangenter. Attacken behöver ha lagt sig innan jag kan göra sånt.

Nu är jag efter, igen..

Har bett om mer tid. Men kommer ju försöka skicka det jag kan under dagen ändå givetvis.

Grejen med mejlet som inte blev bekräftat att det kom fram, hade ju gått till vakten tydligen. Antagligen vidarebefordrat från registrator till vakten och då det är samma adress och samma mejlkonversation trodde jag att det var bara att fortsätta skicka.

Såå nu har vakten fått läsa en hel del kanske? Ingen fara det är offentliga handlingar när man skickar till domstol. 

Så vakten, vi träffas inte i dag klockan tio. Men läser du det här så önskar jag dig en bra dag ändå.

Innanför dom här igenspikade fönstren pågår just nu en kamp mot klockan. Oavlönat straffarbete i kommunens regi tror jag bestämt att det handlar om.

Uppdaterat:

Och där kom det ett mejl som fick mig att nästan jubla! Jag fick några dagar till med tvångsarbete.

Ja det lät väl lite motsägelsefullt, men anstånd en dryg vecka för att i lugn och ro sortera rätt handlingar, få hem handlingar från tre olika instanser (som borde varit här nu) samt leverera en kort och korrekt beskrivning av varje bilaga är ju bättre än att under panikångest attack och autistiskt meltdown hasta fram något halvdant. Man får tid att dryfta lite med juristen också innan saker skickas. 

Lättnadens suck där inne bakom fönstret med plywoodskivan.

Jag hörde nyss skott, det kom från baksidan av huset, kan inte ha varit lång bort. Lät hemskt nära. Skottet kom precis när Lille Skrutt ätit klart och gick iväg... jag blir iskall. Jagar de precis här när de har hela skogen? Inte kul att folk krälar omkring runt knuten utan att man vet det.

Hoppas inte det var Lille Skrutt som dog

Uppdatering

Han lever!

Men verkar skraj efter händelsen. Lille röd blev också rädd där han satt inne i buren när Skruttis hoppar iväg.

Men Skrutten fick i sig en macka i alla fall.

Puh... jag vet att man inte skall fästa sig med vilda djur, man dessa två har en plats i mitt hjärta.