Mina veteranbilar som slogs sönder

Norrlandsbilar, MB compact. Tanken var att göra dom i ordning under tiden jag gick på fordonsteknisk och sedan sätta en i trafik och sälja en. Jag blev istället av med båda innan dom ens sattes i trafik. Hittade dom sönderslagna när jag kom hem en dag. Inte många compactusar man ser med så fina skärmar mm...

Huven dom tog bort från skorstenen

Denna huv togs bort från skorstenen av kommunen när dom skulle bestämma hur och vad som skulle göras med huset. Då trodde jag fortfarande att dom menade väl och ville ersätta mig för mångårig husarrest där dom satt mitt x att jobba på kenneln (efter att vi gått isär), det spårade ur rejält, riktigt rejält. Och jag har ännu inte fått ersättningen. Huven sattes inte tillbaka.

Smärta och skräck

 I Tisdags förra veckan kom ju glädjebeskedet i ett delmål. Efter att ha skakat natt som dag i fyra veckor började kroppen lugna ned sig. Jag såg ju alla skräckscenarion framför mig som jag hade blivit varnad för och kunde inte släppa det för en sekund. Men under veckan blev jag dålig, såpass att jag blev ordentligt rädd och ringde vårdcentralen på Fredagen. Där fanns inga tider, så jag blev aldrig uppringd igen. Jag blev bättre på Söndagen men Sedan sämre nu under veckan. Det var som att musklerna inte kunde syresätta sig, jag fick lägga mig ned på golvet vid ett tillfälle och då ringde jag vårdcentralen igen. Efter att ha berättat hela historien sa hon stensäkert: Det är muskelutmattning! Jag skall hämta medicin i morron på apoteket. Om jag får loss bilen. För nu regnar det och sedan skall det bli snö och is. Och allt som varit i bilen vid Norgeresan ligger i sopsäckar i en stor hög så jag hittar inte bilens skyddspresenning... Skit...

Tack skall ni ha ni som ställt till med allt detta

Skador igen

Skakat i fyra veckor, varit tvungen att ha allting kvar i bil och släp i händelse av att jag behöver sätta mina saker i säkerhet efter hotet om att det skulle bli taget. I Tisdags när beskedet kom att jag skulle slippa det hotet så insjuknade jag rejält. Skakandet upphörde undan för undan men ersattes av en djävulsk värk. Det var som att jag var full av mjölksyra. Det hela tilltog och Fredag och Lördag var jag så dålig så jag ringde vårdcentralen. Får vänta till Måndag. I dag är jag på benen igen, och bärjade packa ut bil och kärra. KAOS! Väldigt mycket att göra för att få ordning på detta... fy, jag hade liksom inte nog. Koppel, halsband, därav fin-koppel och annat mådde inte så bra av bil-vistelsen. Dom blev bara nedslitna från väggen där dom hängde i hallen för att kastas med i bilen. Allt packades i bilen med en hand dessutom då jag i panik fick ringa runt och ordna djurvakter och få tag på advokaten. Panik, stress, gråt, skräck men kom iväg i alla fall och fick gömt bevismaterial i Norge. Möglet på läderutrustningen kanske går att få bort? När ska jag hinna det? Inga skador går ju på försäkringen heller. Har hittat massor av kläder och annat som är skadat med. 

 

Tänk att myndigheter kan bedriva såhär jobbiga trakasserier mot en enskild och ändå försöka komma undan ansvaret? Vi får väl se under rättegången, dom lär i alla fall bli kända. En person är spindeln i nätet och denne har jag inspelad när hen svartmålar mig, talar mycket grova osanningar och försöker påverka sina chefer och andra inom myndigheter att göra som han säger mot mig. Den detaljen blir nog svår att komma undan i rättegången...

Leonbergerkullen förskjuts

 Tyvärr kunde jag inte åka och para Rahab, nästa gång hon löper är om 6 månader så jag gör väl ett nytt försök då. 

Hur det skall gå med kenneln efter alla dessa trakasserier vet jag inte, men ersättningsskyldiga blir ni och kända..

Tystnad...

 Det finns så mycket jag vill skriva nu, bara ropa ut! Glädjande saker! Men efter många och långa samtal med bland annat Polisen har jag fått klart för mig att det rent taktiskt inte är läge att ymta för mycket. Det kan helt enkelt användas mot mig i rättegången. Så... givetvis håller jag snattran.

Men arbete pågår, det kan jag lova.

Och efter det senaste fula draget från motståndarna, har jag levt i en stress och skräck som varit oerhört påfrestande. Jag har skakat mig, bokstavligen, genom flera veckor. I går, efter ett gott delmål kunde jag äntligen börja andas igen. Men nu har jag smärtor kan jag lova! Spänningar i rygg och nacke, då jag inte unnats ro en minut.

Nu kan jag packa upp kläder och annat som legat i sopsäckar efter flykten till Norge då jag fick gömma bevismaterial bland annat. Jag har varken hunnit packa upp eller velat då jag ju när som helst skulle behöva kasta mig iväg igen.

"Ett väldigt fult grepp" sa advokaten, men det löste sig, och det sa han ju hela tiden. Men uppenbart kan dom hitta på vad som helst för att tysta mig så därav skräcken.

Yummy

 Racystar Yummy. Bild som dök upp som "minne" för tolv år sedan på facebook. Tänk vad jag har fått kämpa för att få lov att hålla dessa blodslinjer vid liv! Och tänk vad bra att vissa av mina hundar hamnat hos så bra folk som förvaltat dom väl så dom kunde få föra generna vidare! Vad hade jag gjort utan er? När resten av kullen blivit förverkad av andra så har flera blodslinjer kunnat räddas på detta sätt.

Fjällen

 Gammal pappersbild fotograferad med mobilen. Av "mina" fjäll där hemma i Tromsö. Kan säga att efter fadäsen med varmvattenkastrullen i köket då jag akut fick rädda upp lådor till vinden var inte så bra. Bilderna klarade sig men kikade på dom i förbifarten när jag försökte greja med kläder och annat. Lådorna som hamnat på golvet var invaderade av möss. Lådor med förnödenheter där locket glidit av, likaså. En hel del kläder förstörda. Tråkigt. Haft möss i bilen med och när allt får packas i sopsäckar för flykt blir det inte den ordningen jag vill på det. Mycket hänger jag ju upp för att inte möss skall få tag på det i normala fall. Och det som fortfarande hänger på sina krokar är inte angripet. Vore det inte för smällen i ryggen när jag hanterade ett av nödbyggena i väntan på försäkringspengarna så skulle aldrig detta skett heller. 

Men visst är bergen vackra? Fräsch luft och mås-skrik hör till bilden också, vore kul att uppleva detta igen någon gång, om så bara en gång.

Me

Ovan: Jag och min kompis i bakgrunden

Nedan min älskade fosterpappa som lärde mig köra hundspann, tälta på fjället i snöstorm och fiska. Jag hade aldrig klarat mig på flykt i alla år, boende i skogen tidvis om inte han lärt mig allt.

Gamla bilder

Här har utläggningen av slipers påbörjats inför hundgårdsbygget. Slipersen lägga på en platta av grus med 0-100 i botten under gruset. En grävmasin har innan dess grävt bort jorden ca en meter ned innan 0-100 lades i. Under slipersen finns armeringsmattor. När gårdarna byggts färdigt la jag i vanligt grus, ganska tjockt mellan slipersen. Hundgårdarnas mått är 10*3 m.

På bilden nedan kan mina två veternabilar ses. Mercedes compact båda två. Tanken var att göra dom iordning under tiden jag gick på fordonsteknisk linje. Detta är norrlandsbilar som stått inne och därmed rostfria. Jag förlorade båda under flytten då dom blev sönderslagna

Under alla tråkigheter kämpade jag på med min kennel, det gick bra för mig och lovade gott för framtiden trots alla förluster som gänget jag flydde från orsakade.

 

Husvagnen jag bodde i under sista tiden på "skräckholmen". Det var kallt på vintern och det bokstavligen rann vatten utefter väggarna. Jag fick avslag på ansökan om fotogen till kaminen för att ha värme och laga mat för det ingick inte i "normen". Och då var det dom själva som satt xet på min kennel för att "jobba" och tappade kontrollen på det hela så jag blev rånad och fick fly med det lilla som var kvar av kenneln efter deras härjningar. Jag var med andra ord låst i en situation jag inte kunde lösa. Trots detta studerade jag heltid.

Horka

Uppslitande

 Ja inte så farligt som det låter men uppslitet hål i botten-nät bjuder ju på ett antal arbetstimmar extra utöver det man gör normalt. Jag har dubbelt nät i en av mina hundgårdar, det översta lagret var det ett hål i och var snabbt tvunget att lagas. Detta är inget en hund kan ha gjort (?) så jag begriper inte vad som skett. Kanske fabriksfel på det? Men det blev lagning av hålet med nytt nät, insläpande av fler liggpallar (helt nya) och såga 80 cm bitar av brädor för att lägga på pallarna så inte tassarna åker ned i springorna och skadas. Och sedan ett gäng skottkärrelass med grus. Tur man har sin trogna offroad-skottkärra! En gammal cementkärra med riktig balans och brett däck så man kan guppa över hundgårdströsklarna lätt. Fyra timmars jobb, vet inte var jag fick krafter ifrån. Sånt här brukar ta en hel dag! Stoppades av regnet (dom där noll millimetrarna som  skulle komma i dag..). Grusar klart efter maten. Bra blev det med kupat virke, blir inte så halkigt när ytan blir ojämn. Svårt att få tag på detta virke har jag märkt och inte så mycket kvar av det tyvärr. 

Nu blir det spaghetti och hemlagad köttfärssås innan nästa pass