Men denna varelsen förgyllde min tillvaro ett ögonblick i alla fall. Jag ser ofta strandskator i stan. Detta paret höll till på coop-parkeringen i går. Så många minnen... ljudet av dom, havet, fjällen och den friska havsluften. Tänk om man bara en gång i sitt liv fick åka till Tromsö, min hemstad, igen. Jag har adrig haft någon semester och kommer nog aldrig att få en under min livstid heller. Men så kul att få drömma lite i alla fall.
Livet är fyllt av hot, hat, spydigheter, slit hela dagarna, smärta och lidande på alla vis. Man kan inte ens unna sig något gott, klippa håret, eller annat onödigt, någonsin. Magen har slagit slint, musklerna värker efter skakandet och händerna värker vid minsta arbete. Sjukskriven kan jag inte vara och lön kan jag inte få. Tänk att man har sådana fiender, som dessutom besitter sådan makt. Min nya Youtube-kanal kan i alla fall hjälpa mig att göra det dom gör synligt. I hopp om att inte fler människor skall gå i deras fällor, dessa fällor kommer man inte ur om man stöter på fel personer. "Spindeln i nätet" som jag kallar honom för visar ju tydligt i en av inspelningarna hur det gått till, färgar mig kolsvart, som värsta sorten överför sina egna överordnade. Har skrivit på att mina papper fick slängas. Vilket i sin tur lett till en gigantisk katastrof för mig. Papper som jag i förtroende lämnat från mig för att få hjälp.
Tur man bor nära Hornborgasjön, man kan dessutom åka bakvägen genom skogen. Man kan få någon timmas semester då och då under vårmånaderna i alla fall. Älskar solnedgången där!!
Och man har tillgång till att kunna tvätta av sig där också när avlopp och vatten fryser här
Tänk om vi kunde gå vidare. Tänk om ni kunde släppa stoltheten och erkänna vad ni gjort, ställa till rätta. Göra ett hjärta fridfullt igen, låta mig få tillgång till mitt liv, eller rättare, påbörja mitt liv? Skulle det inte kännas gott? Eller förfasas ni av tanken? Vad har jag gjort er? Har jag inte lidit nog? Ett helt liv... tänk tanken...