Ni som plågar mig, jag kämpar varje dag med att förlåta er personligen för vad ni gjort. Hoppas det kan betyda något. Och hoppas att ni kan tänka om och stoppa det här eländet. Jag ber för egen del om ursäkt för alla gånger jag under enorm stress, i skräck och ilska och med panikångest attack samt svåra skakningar dykt upp hos er, skrivit och ringt för att försöka få stopp på återkommande katastrofer kopplade till det här ärendet.
Lyckad sväng till stan
Jag orkade inte lämna grejer till kommunhuset som jag planerat, är i för dåligt skick. Skakningarna blev inte så illa så musklerna funkade ändå hyfsat i dag trots stresspåslag i dag. Ont som attans både att stå och gå men jag vinglade inte runt som en fyllehund i alla fall.
Och nu har jag mat igen, riktigt fin mat. Har fått en matkasse och däri fanns det godaste bröd jag vet. Bara en sån grej! Så det blev bröd med bregott och sill som kvällsmat. Helt ljuvligt! Bregott går ju även att steka i, vilket jag verkligen är glad för. Det är ju lite "äkta" mat och inte massa joks i det.
Nu skall jag natta för i natt är elen billig och då skall jag passa på att gå upp och ha på fläkten någon timme i alla fall. Om inte annat jagar det bort lite fukt.
I morron blir det korv, bröd och vita bönor! Just vita bönor tror jag att jag kan leva av, det är så gott så man kan käka det kallt rakt ur burken haha.
Lycklig för stunden.
Här är vi då, jag och hon som bor i korgen i taket. Just nu ruvar hon på två ägg. Kalle kanin (tygkaninen i boet) är visst hennes make och se så fint dom bor med alla blommor.
Dunis heter hon och ja hon är "mamma" till Digital Dunis.
Dunis är inte så oskyldig som man tror duvor är, inte direkt fredsduva om man säger så. Hon har humör...
Kallt
Rått och kallt inne nu på morgonen (jag kan inte ha värme på då fuskbygget fortfarande inte är reklamerat och jag har tunga betalningar på sånt som ännu inte lösts med försäkringarna i detsamma).
Jag vaknade vid fyratiden, täppt i bihålorna som jag verkar bli vid stresspåslag. Senaste veckorna har varit tortyr vad gäller skakningar som sedan ger muskelsvaghet, sedan nya panikattacker i samband med mitt kämpande för överlevnad ekonomiskt (fuskbygget igen) och kommunens helt galna ursäkter. Som ger mer skakningar innan muskelsvagheten gett sig sedan förra omgången "stryk" och så håller det på tills jag bara kan stappla mig runt i korta pass för att göra det allra viktigaste. Med förödande konsekvenser efterhand som tiden går. Deprimerande. Skadan till följd av fuskbygget blir bara större och större. Paniken sliter i mig och sorgen över kenneln, hundarna, vaktlarna, duvorna, hönsen och resten av mitt liv.
Under dom värsta sjukdomsveckorna vågar jag knappt heller kämpa för att jag vet vad det blir för "straff". Och inga ansökningar görs om pengar, vilket kommunen säkert är lika glada för medan allt blir bara värre här. Då finns inte ens ett "nej" att överklaga och kampen står still medan allt blir värre.
Ojämt att kämpa mot sådana krafter.
Tidigt mejl fick de i alla fall med fråga om jag skall få vara på elvan eller inte, jag måste ju veta.
Oavsett så skall jag samla krafter att åka in med mera försäkringsgrejor, vilka de kallar föl "skräp".
Ursäkta men nej, det blir inte skräp förrän det är ersatt.
Nya skakningar, nytt fepplande med inspelningar, senast tappade jag telefonen två gånger, en gång utanför och en gång inne på kommunhuset. Nu är den skadad. Men jag måste fortsätta kämpa, jag behöver värme i vinter, mat, skor, däck till bilen, kläder osv. Pengarna som skulle gått till detta har kommunen slukat. Och jag har bara minsta pensionen man kan få. Det går bra att slösa när det inte är ens egna pengar tydligen.
Ett vackert stort V med tranor flög över hustaket i morse, ett litet guldkorn av glädje att ta vara på i alla fall.
Hej hopp, nu bär det upp ur sängen i det kalla rummet, vidare ut till duschen (trädgårdsslangen) och sedan in i ett kallt hus igen för att torka och få på sig kläder för vidare färd till stan, den ljuva stan.
Minnesbild som kom upp på facebook, mitt gäng ute tidigt på morgonen. Nu finns dom inte kvar, tack Skara kommun...
"Det vi fått till oss är att vi inte skall vara illojala"
Skara i ett nötskal:
Personalens oro: ”Rädd för att det ska få konsekvenser” – SkLT
"Det man i grund och botten är rädd för är väl att det skall få konsekvenser"
"... det finns kollegor som inte vågar prata..."
"... beror väldigt mycket på vilken chef man har..."
Prima Vera Ra Ta Ta Det blir krig
Förhalandet
Då kommunen vägrar svara på om de skickat överklagan till Förvaltningsrätten så får jag väl planera för att åka dit och sätta mig där. Är så...
-
Företaget får ju avregistreras nu när nästan alla hundar är borta. så det inte står och drar pengar. Dom senaste chock-händelserna har ju g...
-
Då är jag hemkommen från stan. Gått in i rummet med en tom bur, där står Jackos bur med dörren öppen och matskålarna på golvet. Två små ägg...
-
Saknar dig min gamle krigare, hoppas du förlåter mig för att du fick flytta. Men det var för din egen skull, jag har inte övergett dig

