Så mycket extra slit

 I dag försöker jag fortsätta bygga på duvornas utegård. Så har dom även flygbur så länge medans jag fortsätter kämpa för att få ut mina försäkringspapper så uthuset blir i ordning igen. Så skönt när (OM?) dom får flytta hem igen. Jag har andra väldigt viktiga saker att göra i dag men det här måste också göras, dom kan inte sitta där inne och bara få komma in i mitt rum då och då. Detta arbeta och kostnad kommer jag på något vis dokumentera så det läggs på dom skyldiga till slut trots allt. Det är väl inte mer än rätt? Jag hade kunnat göra något produktivt för min inkomst istället ju. Måla, skriva, träna hund, foto osv.. Dessutom har jag ont i tummen och borreliasmärtorna som extra tyngd, men solen skiner i alla fall och hundarna tar det lugnt. Nu skrämde jag hönsen till skogs när jag reste stegen, därav att jag gick in för en paus. Så de hittar hem igen. Nya tuppen är ju lite hispig. Jag känner mig som en gratisarbetare som piskas runt av kommunen

Jag har trevligt arbetssällskap i alla fall, som sjunger så fint i trädet bredvid (Blogger visar fel film, hinner inte felsöka nu, ska vara en sångfågel)










Och när jag skulle stänga in hönsen, fattades min lilla silverudshöna. Fy vilka kval jag hade när jag gråtandes har letat i sly och brännässlor överallt ut i skogen för att hitta henne. Hon blev helt enkelt så rädd när jag reste stegen för att bygga vidare på duvornas bur så hon drog! MEN jag hittade henne till slut, hon satt helt chockad i brännässlehavet. Jag som skulle duscha, äta och sedan vara med på zoom-möte. Mötet hinner jag men duscha och äta på en kvart klarar jag inte. Skakis och ledsen är jag men ändå lättat. Ja där ser man, också en onödig grej orsakat av alla nödåtgärder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad äter Skara-kommun-arbetare en dag som denna?

Jag är i alla fall tacksam att jag har hönor så jag kan äta ägg. Det värps en hel del nu så det blir goa ägg senare i dag också. MEN, inte ...

sms