För er som kör hundspann är detta självklart vad det är för något. För er som inte har fastnat i hundspannsträsket, detta är ett snöankare. Ja jag ser heller ingen snö på bilden men ankaret fungerar även i grus, lera och jord, till viss del. Den där sista meningen kan även innefatta snö... Man ankrar hundspannet med det helt enkelt och hoppas att det inte sprätter upp. Om det gör det, kan konsekvenserna bli löst hundspann, trassel som måste klippas upp eller snöankarpiercing! Googla på den du.. Är du för lat för att googla så kan jag säga att bli hängande efter ett hundspann med benet sittandes i ankaret och bli släpad baklänges är lite okul. Denna gången användes ankaret till att sätta fast ledarhundarna under inspänning i spannet, en ganska ofarlig syssla för det mesta. Alla andra faror med hundspann skulle kunna fylla en hel bok, fattar inte att jag överlevt detta hunderiet ett helt liv.. Dagens startade spann var inte mitt, utan vilda, snabba tävlingshundar. Mina lunkentussar är mera som fjällens långtradare och för närvarande finns bara två så det räknas inte ens som ett spann. Men när trasslet med rättegången är över kanske jag kan återgå till att ha ett hundspann igen.
Ni som plågar mig, jag kämpar varje dag med att förlåta er personligen för vad ni gjort. Hoppas det kan betyda något. Och hoppas att ni kan tänka om och stoppa det här eländet. Jag ber för egen del om ursäkt för alla gånger jag under enorm stress, i skräck och ilska och med panikångest attack samt svåra skakningar dykt upp hos er, skrivit och ringt för att försöka få stopp på återkommande katastrofer kopplade till det här ärendet.
Respekt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mat
När äggen jag fick från mathjälpen flöt upp i vattnet så förstod jag att jag nog inte bör äta dem. Jag öppnade ett men la bort det. Som tur...
-
Företaget får ju avregistreras nu när nästan alla hundar är borta. så det inte står och drar pengar. Dom senaste chock-händelserna har ju g...
-
Då är jag hemkommen från stan. Gått in i rummet med en tom bur, där står Jackos bur med dörren öppen och matskålarna på golvet. Två små ägg...
-
Saknar dig min gamle krigare, hoppas du förlåter mig för att du fick flytta. Men det var för din egen skull, jag har inte övergett dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar