Klockan är nu sex på morgonen, jag har varit vaken sedan den ringde klockan fem. Jag klär på mig i mitt iskalla rum där jag spikat för fönstren för att spara ström, för att kunna betala dom skyhöga räkningarna för strömmen i det oisolerade pumphuset. Det första jag tittar på när jag kommer in i rummet här är den stora duvburen i hörnet. Den lyser så fint med sin dämpade varmvita diodbelysning och är vacker med sina växter runt om. Sorgen slår mig hårt i magen, där inne sitter 21 år gamle Jacko och sjunger en vacker morgonsong till mig. Helt ovetande om att han skall rivas ur buren och köras iväg till ett för honom nytt ställe i stan. Jag kommer aldrig mötas av hans vänliga kutter och glada sång mer.
Tack Skara kommun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar