Inte kul att vänta på beslut. Men å andra sidan vet man ju hur det blir. Storebror sitter där med alla resurser i form av jurister, folk att diskutera med helt gratis, tid och pengar. Jag har inget av det och kan således inte försvara mig egentligen. Det jag kan hoppas på är ju en regelrätt rättegång och det är väl där jag kommit längst nu. Jag har verkligen gjort ett mega arbete med inspelningar, papper och sammanställningar nu. Tack vare hjälp från privatpersoner som stöttat mig med besök och telefonsamtal så inte panikångesten får övertaget. Eller ja, jag jobbar ju med detta mellan attackerna kan man säga för dom kommer under varje arbetspass vilket gör att jag får avbryta, göra annat, återuppta. Återupptagandet innebär dessutom att försöka sätta sig in i vad man kom fram till innan man fick avbryta osv. Ja ni fattar. Jag har förlorat livet för jag får inte frid från detta, det påverkar min vardag på ett högst obehagligt sätt.
Men det är bara att kämpa på, det är ju ende chansen. Och snart kan man lämna in arbetet till advokaten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar