Ras!

 Timmar av arbete, helt slut nu. Och ett rejält bakslag. Klumpig hund inne en sväng och staplade lådor med papper och permar var ingen bra kombo. Sort ras!!

Får nog ta en paus.

Var ute och grejade lite till med djuren och stannade till ett ögonblick. Kikade ut över den före detta gräsmattan och odlingslandet som nu är puckelpist med djupa spår från skogsmaskinerna. 

Får jag någonsin odla där igen? Får jag någonsin ha gräsmatta där igen?

Blir så ledsen av detta, det är att  betrakta som ren skadegörelse i mina ögon, likaså på mitt företag och min privata tid till hus och hem och övrigt normalt liv.

Får jag någonsin leva? Eller kommer dom kunna hålla mig fast i sin fälla? Bara arbeta gratis med papper jag blir sjuk av med hotet att inte få kunna börja leva som piska? Inte få ägna mig åt kenneln jag byggt under 35 år? Ha dåligt samvete för mina två timmar vid fågelsjön några kilometer bort?

Hoppas nu på det bästa, orkar inte tänka att dom här tortyrliknande förhållandena skall förtsätta.

Bild från när stigarna runt mitt hem fortfarande fanns kvar, innan Sveaskog gjorde puckelpist med berg av grenar där istället. En liten terrierist, Dottie, som säger ungefär såhär: "Nosar du mig i röven en gång till så perforerar jag läppen på dig"!! Och en förskräck leonberger som verkar fatta allvaret.