Solfläckarna växer fortfarande, och har nu roterat så ett eventuellt utbrott riktas mot Jorden. Nu väntar vi bara på utbrotten, dom lär komma.
Denna bloggen har ju blivit mer och mer som en blandning av dagboksanteckningar, blogg över händelserna med kommunen och lite som min gamla blogg som nu är död för att jag inte hinner med den. Men då blir det kanske inte så tjatigt med bara processen och lidandet kring kommunens förfärliga hantering av mina papper och mitt fall. Bloggen är även ett sätt att skriva av mig, även om det värsta inte kommer med här av hänsyn till rättssäkerheten.
Nu har jag missat en del webinar och minikurser i "att skriva en bok" och liknande. Tack vare helt onödiga och tråkiga nya händelser i den här kommun-cirkusen. Många av mina försök till arbete och utbildning har förstörts på olika sätt av dom här fina personerna som sitter och får betalt samtidigt som dom gör sådana här saker. Frustrerande. Jag har aldrig någonsin fått ersättning eller ens en ursäkt. Det hotfulla och obehagliga besöket förra veckan här hänger fortfarande i. Enda trösten är att personen nu i alla fall inte kan sitta och ha betalt för det han gör längre. DET är ju egentligen en ganska stor grej att glädjas åt. Inte som att glädjas över någons olycka men glädjas över att möjligheten till fortsatt skada därifrån är begränsad. Det händer grejer i alla fall och i natt kunde jag sova. Jag har även hittat ett piller som hjälper mig, glutation heter det. Det är en lite speciell antioxidant. Den verkar hjälpa mig att bli av med slaggprodukter efter överflödig mjölksyra när jag får mina skräck-skakningar (panikångest). När skakningarna pågått för länge kan jag ju inte syresätta mig (musklerna) och därmed att jag blir liggandes lite varstans. På Lördag ska jag till läkaren igen, och kanske få testa andra mediciner.
Tillståndet är inte bra, går det för långt kan de ge sepsis och det är dödligt. Så... jag lever i skräck för att bli rädd. Med andra ord kan man dö av skräck, långsamt... Trots detta har jag satts i en såhär ohållbar situation av kommunen. Dom tar en medveten risk för min hälsa.
Nu ska jag försöka få in bilder från mobilen här, som skildrar en del händelser som ingen säger något om. Det handlar om Ukraina.
Uppdaterat: M9,7 utbrott från en av solfläckarna för en stund sedan i dag. Hinner inte skriva mer, jobbar vidare och lipar för allt som är fördärvat här. Men nu har jag gjort klart nödgården till kycklingarna i år igen, och flyttat dom. Dom är fortfarande lite skrämda av flyttningen men dom mjuknar nog när jag kommer ut med massa gott till dom. Bits och hylsaskar har gått sönder i paniken i höstas med Norge-resan, det man skall ha fattas givetvis. Massor av skruv att dra ur för hand. Ont, ont ont i musklerna men enveten ändå, så jag har gjort det! Vilket slit. Så onödigt när det bara är nödåtgärder för att kommunen ställt till det. Tid och krafter jag skulle lagt på kenneln och mitt eget liv.
En del av flygetygen kring krigshärjat Ukraina.
Nu har fläsk-Otto vaknat också
Kycklingarna verkar nöjda med nya boendet
Godnatt, upp tidigt och jobba i morron
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar