Ny hemsida på gång, en kombinationssida som ersätter några av dom gamla. Det har ju varit så efter datorkraschen för några år sedan att hemsidor fått göras om från början och en del material varit borta. Så har jag fått lägga in det jag kommit på att jag glömt efterhand. Rörigt. Sedan har jag försökt flytta text-stycken så dom passar i kronologisk ordning.
Städa hemma, leva och sköta företag får vänta. Just nu finns inte tid utan kommunprojektet med alla sina papper och inspelningar får gå före. Men jag har lärt mig en strategi för att ens kunna nudda vid det. Men får betala ett mycket högt pris i form av extremt dåligt mående och allt annat som ligger och väntar tills detta gjorts klart. Jag har inget val tyvärr. Men det känns mer hoppfullt nu är någonsin under min drygt trettio år långa kamp för ett liv så det blir ju drivkraften. Snälla håll tummarna för att detta lyckas nu.
Från min tid på hundutställningarna. Här Racystar Jewel of the wind alias Juvelen när han går och vinner fina priser. Efter alla försök från kommunen att stoppa dom här blodslinjerna finns dom nu räddade genom att Juvelen fick valpar på sina gammeldagar. Nu hoppas jag kunna jobba ikapp med tiden så jag kan få ta valpar på hans döttrar som jag har ute hos fodervärdar, men snart löper avtalen ut och då dör linjen för gott. Såhär har det gått till med den ene hunden efter den andre som jag kämpat för att bevara, hela blodslinjer har gått bort och kan aldrig återfås. Bara det sliter hjärtat i stycken på mig när jag påminns om det.
Så det är inte bara ekonomin för kenneln dom knäckt, utan även andra värden.
Men man kan ju inte ta hem en tik från fodervärd, betäcka henne för stora pengar, och sedan inte ha någon stans att bo och behöva lämna en dräktig tik till någon familj i lägenhet som inte kan eller får ha valpkull där.
Saxat från nyheterna i morse:
Det där med att en större lastbil kommer farande bakifrån utan tendens att bromsa när det är stopp i trafiken har jag varit med om flera gånger, och en av händelserna har gett mig ett alldeles speciellt beteende i min bilkörning.
En kväll, på väg hem från Enköping med nyparad tik kom jag till en lång högerkurva där det lyste en lång rad av röda bakljus, det var bara att bromsa in och förbereda sig på väntan. Till höger om mig passerade jag en avfart precis när jag saktade in och till vänster om mig gick det från två till enfiligt.
Jag la i fyrhjulsdriften, hade ca två biol-längder till framförvarande kö och får se i speglarna hur en lastbil närmar sig snabbt bakom mig. Jag trampar gasen i botten, forden vrålar och studsar och jag siktar in mig mellan framförvarande bil och räcket på höger sida. Jag hinner se hur lastbilen svajar och bugar när den bromsar och börjar svänga vänster. Det hela slutar med att lastilen knär sig mellan framförvarande bil och vänster räcke precis där det tar slut med två filer. Lastbilens släp står där jag stod med min Ford...
Leenden och blickar växlas och ögonblicket sitter som etsat i huvudet.
Jag ser numera alltid till att ha gott om plats till bilar framför så att jag kan dämpa smällen genom att "fly" en bit. Jag letar dessutom automatiskt efter möjliga flyktvägar om jag ser en lastbil bakom mig och det finns risk för stopp. Inget jag tänker så mycket på utan det sker lite av sig självt, sitter liksom i ryggmärgen efter händelsen.
Kanske ett tips?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar