Mot alla odds går det bra med valparna. Alla tio lever, trots veterinärens ord om att dom minsta kanske inte klarar sig, särskilt den som var så svag när dom snittade mamman.
Men det kostar... Stödmatning med nappflaska och ständigt pass. Minsta stund man sover kan mamman lägga sig på någon och dom minsta skulle ju dö direkt.
När Mriya kommer in efter rastning blir det ett väldans liv på valparna, dom far omkring, skriker, klättrar över varandra och trillar omkull. (Är det inte fantastiskt att valpar som redan ligger ned kan ramla omkull?)
När dom väl hittar spenar att börja rycka och dra i så släpper ju inte tikarna mjölken med en gång. Efter en stund gör dom det och då börjar valparna "klucka" när dom dricker mjölk för glatta livet. Precis då brukar jag se till att dom små får äta först, då vet jag att dom fått i sig mjölk i alla fall. Lätt att dom knuffas undan av dom stora annars och då dör dom ju av svält.
Dom kan inte vara lång tid utan mjölk innan det blir kritiskt.
Alla ställningar man försöker hitta i en valplåda för att kunna få dit rätt valp till spene, hålla undan dom andra och samtidigt ha kroppsdelar att hålla sig från att sätta en armbåge i någon.... Ja jag säger då det haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar