racy.star@racy.se
11/09/202508:48
Hej
Jag har stött på två olika kategorier med människor när jag kämpat för min överlevnad sedan skräckholmen-.tiden när jag var tonåring. De som söker jobbet för det vill ha ett jobb och hjälpa människor, och de som vill leka lite Gud samtidigt som de har betalt.
Du får själv tänka efter vad du gör med ditt liv.
Men skulle du tillhöra den senare kategorien så skall du få lite gratis godis i dag.
Jag fryser, kan inte ha värme inne. Allt är rått då jag tvättat och blöta kläder ligger på soffa och andra ställen för att "torka" i den råa luften. Jag skall samla kraft för att gå ut och duscha i ert bygge. Du vet bygget som ni beviljade mig när ni godkände mitt boende här när jag fick föy från "Skräckholmen" efter att ni misslyckats med rehabiliteringen av en knarkare som ni placerade på kenneln hos mig för att "jobba". Vilken istället blev livsfarlig och rånade mig på allt jag hade med ett fruktansvärt djurplågeri där hans kumpaner hämnades på mig när jag ringde Polisen för att få fred.
Jag fick "lån" av er för att bygget skulle uppföras. Ni låste mitt konto tills beloppet var betalat. Och där är vi än i dag eftersom bygget är fuskbyggt, låst ekonomi för att jag får panikbetala på sånt som inte gått på försäkringen. Ett oisolerat bygge kan man inte få hjälp från försäkringen med när saker fryser sönder. Jag har jagats av kronofogden i alla år på grund av bygget. Och innan dess på grund av era knarkare. Dessa skrev över biler på mig som gick till trafikförkräkningsföreningen. Hundratusentals kronor. Det mesta är nedbetalat nu, av MIG. El och telefon stängdes av för när jag fick fly och bo i skogen så gjorde knarkarna vad de ville och jag fick avslag på ansökan om socialbidrag och fick skulder på detta istället.
Allt detta till den grad så jag inte längre vågar hantera post. Jag får svåra panikattacker, där jag skakar, lipar och ibland spyr och gör på mig. Inget man vill i offentligt sammanhang. Efter skakninngarna kommer muskelsvagheten som tar ifrån mig möjligheten att leva normalt i flera dagar.
Jag skulle inte haft problem att hantera post om det inte var för just det som triggar panikångesten, nämlligen allt som har med ärendet med er att göra. Bara detta med posten har kostat mig massor. Jag betalar och betalar och har väl kommit ikapp hyfsat nu men levar på runt tusenlappen i månaden till föld av det här ärendet med er
Nu skall jag snart duscha, ut med handduken runt kroppen, klättra in i fuskbygget, upp på pallarna som har plast under sig för att ge golvert någorlunda isolering innan vintern. Försöka undvika att få flis i förterna då pallarna ju inte är i bsta skickate. Slå på vattnet, komma ihåg att dra trädgårddslangen ut tvättmaskinen först, ut igen och förvänta sig smärta när man skall ned från den höga avsatsen till gruset barfota. Ställa sig i baljan med fötterna och så försöka duscha med trädgårddslangen och hoppas att ingen kommer då jag står utanför fuskbygget. För vad vore väl ett fuskbygge utan ett icke fungerande avlopp?
Sedan samma procedur med grus som fastnat under fötterna ta sig upp och in för att stänga vattnet, ned på gruset igen och springa in. Givertvis får man göra detta med stenkoll på timpriset. Tur jag fick ändrat det pris på tre kronor kvt som god man band mitt avtal till. I normala fall vill de inte ändra sa de. Och om jag varit för sjuk för att fatta att försöka ändra? Ja någon ström hade jag inte haft.
Det hela är som att man försökt tortera mig ett helt liv. Men det är snart slut på det.
I dag behöver jag veta om jag kan åka till elvan eller inte, jag kommer bara få elaka svar. Jag behöver skor, däck, olja i bilen, diesel, kunna ha på värmen, dasspapper. Lite mat finns i frysen dock. Jag vet att jag inte kommer få det, att paniken skall krypa i mig, att nästa panikattack inte är långt bort, att tankarna på hur i hela friden jag skall göra kommer att sluka min dag. Varsågod, njut.
Jag vet att nästa månad skall ert fuskbygge och annat kopplat till det här ärednet kosta MER än jag betalar i egna räkningar, igen. Och sedan nästa månad.
Men överraskningar väntar på er. Och detta är inget hot, vilket ni nog förstår efter alla dessa år. För innerst inne hoppas jag ändå på medmänsklighet, förlåtelse och hopp om liv.
Tyvärr måste jag göra fallet känt, jag har inget mer att förlora nu. Faktum är att ni ju ändå inte kan ersätta alla åren tni tagit ifrån mig. Pengarna ni rånat mig på javisst, plåster på såter javisst, men inte det incjh inte ens en ursäkt kommer jag få.
Det kommer en vinter och en vinter till med fuskbygget orkar jag inte.
Jag kommer skriva så ofta jag kan till er och berätta om konsekvenserna av ert handlande. Mejlen läggs ut på bloggen också. Jag orkar inte ens rätta skrivfelen så som jag brukar. Jag skakar igen och träffar fel på tangenterna i vanlig ordning. Jag mår pyton.
Ni kommer få frågorna om och om igen, tilld s jag inte klarar mer, eller får hjälp.
Kan ni tänka er att rsätta stopp för det här? Ni har ju lovat att kika på att ta kommande kostnader för fuskbygget, hur går det med det?
Kan jag få några betalningsfria månader så jag kan göra några av de viktga saker jag behöver innan vintern? Jag behöver verkligen nya kängor, de gamla fick ni så ni fick se att hela sulan var borta.
Mvh Trine Andreassen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar