I morse var jag så muskelsvag så jag trodde jag skulle få sätta mig på trappan och inte kunna ta mig in igen. Jag kokar ju vatten på min kokplatta ute på trappan när elpriset är som lägst (jag har timpris). Så det blir att göra sånt vid fyra-femtiden, sedan låta bli att använda el fram tills det är lite billigare på dagen ett par timmar. I går var det snordyrt hela dagen, men i dag skall jag duscha och tvätta lite då det är nede på strax över 34 öre en stund. Dyrast i dag är 212,72 (i skrivande stund, klockan är snart åtta.
Man har minsann fått lära sig att vara anpassningsbar och sparsam tack vare fuskbygget.
Nu kan jag gå lite bättre än i morse, två koppar kaffe har det blivit samt fiskleverolja och acetylcystein (som dämpar inflammationen i musklerna som blir av allt det här). Frukost finns inte. Men det finns lite mat i frysen så jag kan äta en måltid lite senare i dag.
Orden från den där omsorgschefen klingar fortfarande i mina öron och jag har vaknat flera gånger av mardrömmar om det här.
"Vi tänker inte ersätta dig för fuskbygget"
"Jag får bara vaga förklaringar, som vid Sipen att de att det var för att de visserligen gjort fel men numera vill följa lagen. Och de menade väl, men nu står deras bygge på min tomt och från och med nu är det mitt ansvar"
I praktiken är ju detta en dödsdom för min ekonomi och har förstört mitt hem och min bil, dvs kapitalförstörelse. Jag fattar ändå inte att kommunen kan ha rätt att göra detta? Är det helt kört för mig?
Jag mår verkligen inte bra sedan ett bra tag tillbaka, 100% bara på grund av det här ärendet. Fysiken är helkass från att ha kunnat gå i skog och mark hela dagar till att inte ens kunna hämta vatten ute på trappan när det är som värst. Och psykiskt går jag på högrött i stressvärdet, skräck för kronofogde, skräck för framtiden, skräck för lidandet en vinter till. Nu har jag ju betalat ned det mesta av kommunens grejer som gått till kronofogden, många hundratusentals kronor. Men då jag är livrädd för triggers som skapar skakningar (panikångest) som i sin tur skapar muskelsvagheten (överpåslag av mjölksyra) så har jag tagit bort min brevlåda och ansökt om god man. Jag kan givetvis hantera både räkningar och post i normala fall men när det kommer till någonting som har med alla skräckscenarion kopplade till det här med kommunen och alla trauman, förluster, sorg och fasa så har det helt enkelt tagit stopp. Efter depressionen med självmordstankarna så SKALL jag inte utsätta mig för triggers. Det är farligt, även om det säkert vore väldigt skönt för kommunen.
Så kom det då en snyting till från kommunen, jag mår rejält kass nu. Kan inte skriva mer om det, har fullt sjå att träffa tangenterna och rätta stavfelen. Skakar köttet av mig.
Återkommer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar