Utgånget

Trotjänare som går i graven, många mil på dessa....

Linjer

 Blodslinjer...

Den här tjejen, Hildur, är från en blodslinje av renrasiga grönlandshundar som jag jobbat med sedan slutet av åttiotalet. Att hon ens finns till är inget annat än ett underverk! Denna drömmars hund, så exteriört korrekt i sina ben och sin kroppsbyggnad. Ordentligt vinklad, rejält pälsad som den arktiska slädhund hon är och med en mentalitet som verkligen är typisk för mina linjer. Snäll, glad, positiv och arbetsvillig, hon älskar att dra. 

Tyvärr finns bara hon och hennes syster hemma hos mig. En bror och en syster förolyckades i kommunens fuskbygge och dom vägrar ge mig ersättning vare sig för olyckan eller huset. Jag har försökt reklamera det i åratal.

Det hela började med Tikka, en fantastisk tik som nog än i dag har meriter som slår det mesta. En superhund! Tikka blev min stamtik och jag kommer mer utförligt berätta om hennes avkommor och vad som skedde med dom. Jag har fått uppleva dom mest förfärliga saker och sett dom mest förfärliga syner under tiden på "Skräckholmen". Hundar såldes för att köpa knark, jag blev utestängd hemifrån och fick leva på flykt av rädsla för att bli misshandlad eller rent av dödad av xet och hans kumpaner. Jag sökte förtvivlat hjälp från olika myndigheter men blev rätt och slätt utnyttjad genom att dom höll gänget utanför stadsbilden när dom fick ha sitt tillhåll på min kennel. Jag frös, svalt och var rädd där jag bodde ibland i skogen, ibland hos någon myndighetsperson, ibland på kvinnojouren osv. Tyvärr hände det väldigt mycket tråkiga saker med mina fina snälla hundar under tiden jag inte vågade gå hem. Jag smög in på kenneln tidiga morgnar för att göra så gott jag kunde medans gänget antingen sov ruset av sig eller var ute på inbrottsuppdrag. Tänk om jag fått behålla den och den av dessa valpar kan jag tänka ibland, och vart tog den och den vägen? Men främst, vad driver myndighetspersoner att tillåta sådant? Jag var tonåring utan bekanta eller släkt som jag kunde lita på. Det lidande som uppstod efterhand som åren gick är obeskrivligt, det kommer en del om det i min bok. Med tiden blev xet och hans kumpaner riktigt skrämmande och jag blev bara hånad och fick kalla handen av myndigheterna när jag försökte få hjälp. När man är så ung håller man sig själv skyldig till mer än man bör dessutom, så detta var inte bra. Varje år kämpade jag för att hålla blodslinjerna vid liv genom spillror istället för att få utveckla kenneln som planerat. 

Mina tå ungtikar har kommit till trots allt detta och är min allra sista länk till mina blodslinjer.

Deras mamma återköptes för att kunna ta denna kull, då var hon snudd på för gammal för att få en kull och det skulle bara bli en chans. Till råga på allt visade det sig att hanhundsägaren släppt in deras mamma till en helt värdelös hane som jag definitivt aldrig skulle avla på. Så det föddes en kull där jag inte kunde behålla några ändå. Det blev till att försöka igen och den här gången var mamman så gammal så hon behövde veterinärundersökas innan parning. Det gick utmärkt och jag parade med en hane från egna linjer och fick dessa, vilken räddning! Och vilket trauma när två dog i fuskbygget! Ja lite reflektioner bara..

Dom biter sig sjäva i svansen

 I går fick jag, från en del av kommunen ett trumfkort mot den andra delen av kommunen. Undanhållna uppgifter? Det återstår att se, spännande är det i alla fall! Går inte in på detaljer innan jag vet men tydligt är att tänder och svans inte har samma syn på saken i alla fall

Bilder för en gångs skull

 

Ja det blev ett gäng bilder av båda tjejerna i dag. Tog helt enkelt med dom i koppel en och en ut i skogen och band fast dom medan jag ålade runt med kameran. Det var inte populärt men nyttigt för dom att både får ha egentid och läras ig stå bundna, något mina kan vara lite oövade på ibland. Men dom skall ju klara att stå på en stake-out på både träning och tävling i framtiden så det är bara att vänja sig. Mental och exteriör toppklass på dessa två. Vad synd jag inte fick behålla dom andra två också. (dom förolyckades ju i Skara kommuns fuskbygge som små, därav att jag krävt ersättning för dom som jag fortfarande inte fått, skamligt!)

Fler bilder finns på min facebooksida och kommer ut på min kennelsida under kvällen eller morgondagen.

Myspluttarna

Hot?

Detta har börjat hända lite då och då, vet inte varför. Bra att ha skydd ser jag.

Nervöst

 

Typiskt att det skaulle vara molningt när vi fick chans att se norrskenet. Kp7 var aktiviteten uppe i och polarskensovalen låg precis häröver. I kväll regnar det. Bilden är från en annan kväll som ni ser. I dag har halva hönsgården fått tak, hoppas få klart hela i morron. Nu när det är fågelinfluensa i landet behöver man skydda dom extra. Massa extra arbete dock då dom ju hade tak över sin gård i uthuset som brann upp. Och nej, kommunen har inte fått fram pappren ännu så det är fortfarande inte löst med försäkringsfrågan. Men det blir väl bra ändå. Nervöst innan röntgen på mona grönlandshund-tikar. Två att röntga i veckan, blir det ok så blir det valpar. Men jag sparade ju fyra för att vara på säkra sidan eftersom det var min sista chans att rädda blodslinjen. Men kommunens fuskbygge halverade effektivt styrkan för mig. Ledsamt men hoppas på att de två fina ungtikarna jag har kvar är ok på sina leder och klara för avel. Hopi-Dopi och Hildur, måste få till nya bilder av dom till hemsidan. Dom är ruskigt, grymt, riktigt, äkta snygga...

Aluminium

Denna halvdiffusa bild tagen med mobilkamera föreställer två metallbitar sammansvetsade med varandra. Metallen är Aluminium, min favoritmetall att arbeta med och svetsa i. Svetsen är inte en vanlig svets utan Alutite som jag hittade en demonstration av på Elmia och köpte ett knippe för att testa själv. Jag gick då plåt.svets och verkstadsteknisk linje på Katedralskolan i Skara. Jag tog med mig lite aluminiumbitar och alutite in i ett svetsbås och mekkade på egen hand. Snabbt och lätt gjorde jag en T-svets och gick stolt ut till min lärare för att visa resultatet. Det där håller aldrig jämfört med en "riktig" aluminiumsvets sa han! Han tog biten, veckade och slet och veckade för att visa att svetsen skulle spricka. Till slut lossnade en del av den ene biten, men UTANFÖR svetsen, han veckade av själva godset. Med ett halvflin och sitt karaktäristiska mummlande fick jag tillbaka biten... Härligt minne

Mina egna

 Det var inte populärt att bara gå med en och en av systrarna yster. Yyyyyl! sa den andre som fick vänta hemma. Men tjejer, matte har ont i rygg och nacke efter smällen och ni behöver öva på att inte vara beroende av varandra. Filmade bara med mobilen, borde egentligen ha tagit med kameran och plåtat dom nu i solen men nu blir det rättegångsförberedelser hela eftermiddan. Alltid bättre att göra onödigt jobb som andra ställt till med än det egna man vill göra...Tjatar jag om det nu igen? Ja fy på mig, men det får ni ta bara

Hoppas kunna få till en röntgen på dessa så man kan ta en kull till sommaren och rädda sina gamla blodslinjer som jag jobbat med i över trettio år. Men när kennelkontot är tömt av kommunen (ja alla nödåtgärder här räknar jag som direkt knutit till dom kastade pappren) så får man slita blod för att få till sådant nu för tiden. 

Och efter att jag skrev allt ovanstående öppnade sig möjligheten att göra röntgen på dessa två tjejer så snart jag får en ledig tid hos röntgande veterinär, troligen Partille djurklinik. Vad underbart!!!!!!!!!

Om allt går väl blir det kanske grönlandshundvalpar till våren/sommaren. Fast allting hänger ju på hur det går med rättegången givetvis, men det får man väl tro att det skall gå bra, konstigt annars

Respekt

För er som kör hundspann är detta självklart vad det är för något. För er som inte har fastnat i hundspannsträsket, detta är ett snöankare. Ja jag ser heller ingen snö på bilden men ankaret fungerar även i grus, lera och jord, till viss del. Den där sista meningen kan även innefatta snö... Man ankrar hundspannet med det helt enkelt och hoppas att det inte sprätter upp. Om det gör det, kan konsekvenserna bli löst hundspann, trassel som måste klippas upp eller snöankarpiercing! Googla på den du.. Är du för lat för att googla så kan jag säga att bli hängande efter ett hundspann med benet sittandes i ankaret och bli släpad baklänges är lite okul. Denna gången användes ankaret till att sätta fast ledarhundarna under inspänning i spannet, en ganska ofarlig syssla för det mesta. Alla andra faror med hundspann skulle kunna fylla en hel bok, fattar inte att jag överlevt detta hunderiet ett helt liv.. Dagens startade spann var inte mitt, utan vilda, snabba tävlingshundar. Mina lunkentussar är mera som fjällens långtradare och för närvarande finns bara två så det räknas inte ens som ett spann. Men när trasslet med rättegången är över kanske jag kan återgå till att ha ett hundspann igen.

Norrsken och huvudvärk

 La mig tidigt, barnsligt tidigt. Med huvudvärk på grund av all stress. Förbereder  en hel massa saker samtidigt. Kämpar med Sveaskog, Telia, och en del liknande saker som måste sättas ihop och skickas in. Och så har jag ju djuren, men numera i en mycket begränsad omfattning för att kunna ägna tid och krafter åt att få ordning med försäkringsfrågorna här.

I morron blir en spännande dag och en del skall förberedas inför den händelsen också. Denna hemsidan är ju dessutom eftersatt så det visslar om det. Massor av material skall gås igenom och läggas ut, både papper och inspelningar. Men jag lovar att det är både tidsödande, stressande och tar en del kraft. Fast å andra sidan är det skönt varje gång man gjort ett pass.

Jag gick upp i natt då det fanns chans för norrsken. Med lite fantasi kunde man ana att det sken bakom molnen men mer spännande än så blev det inte. Tänker på norrskenen i Tromsö, vilka härliga kvällar det kunde bli!

Tänk att få uppleva det igen åtminstone en gång till i livet, får hoppas på det.

Bilden är från en annan afton

Flygplanskromosomer