Efter att ha fått hela livet slaktat av kommunen/staten på ett högst obehagligt sätt har jag ett tag skrivit på en bok om händelsen. Bloggen kommer vara ett komplement till sidan www.racy.se som skapades för att berätta om händelsen och lägga ut lite från boken. Bloggen blir ett sätt att i nutid lägga ut lite från vardagen med rättegångstrasslet, även från telefonen. Mina egna tankar och upplevelser i samband med detta. Bloggen är ju dessutom interaktiv och ger motparten möjlighet att yttra sig.
Jag kämpar på med kameran som ju är trasig sedan den där ödesdigra resan till Norge när jag fick fly för att kommunen skulle komma hit så jag ville gömma kopior av inspelningarna. Mitt i en skakig panikattack tappar jag kameran ut av bilen när jag försökte kasta in så mycket som möjligt. MEN nu har jag hittat en inställning där jag kan "lura" kameran en smula så jag kan få bra bilder också, skitsnabb slutare, inget zoomande, ingen autofokus och fullt öppen eller fullt sluten bländare (så den inte behöver mäta och anpassa bländaren).
Mest får jag för ljusa eller för mörka bilder men med massor av tålamod och mycket tid på knä i snön så har den envetna hundtanten lyckats fixa bilder som är helt ok
Först ett par exempel på vad som mestadels finns på filmrullen, men sen så!
Njut gärna av bilderna i stort förmat (de är klickbara), jag har ägnat många timmar med stora smärtor till detta och sedan till redigering då de flesta var lite för ljusa eller mörka men ändå användbara.
Någon har släpat magen genom hela kronoparken och nästan varit i diket. (inte jag)
Nämen hej
Och så en glimt från mitt hem just nu, kollar på detta varje kväll innan jag somnar, härligt med live därifrån. Ser ni norrskenet?
Mockning av hönshus i morse blev en pers utöver det vanliga. Jag har så starka smärtor i musklerna i dag och så svårt att syresätta mig (det hänger ihop när jag får dessa attacker) att jag fick knyta en sko, andas en stund och sedan knyta nästa sko. Jag undrade om det kunde vara lurigt att ge sig ut och pulsa i snön och mocka hos hönsen i detta skick. Mobilen fick hänga med trots att den inte tål kylan så bra. Men nu har ju temperaturen stigit från elva minus till ca fem så den överlevde.
MEN nu är jag redigt trött på lidandet, både med att frysa samt oro och trixande för att ens överleva och få saker att fungera här. Boendestöd har hjälpt mig att hitta info om jourtelefoner (på telefon för de vågar sig inte hit ut i skogen i alla snö såklart), jag har ringt, ingen svarar, men de har också nu gjort en orosanmälan om läget här. Bra, för det finns en del sådana anmälningar sedan tidigare vintrar och ju fler som är lämnade utan åtgärd ju sämre borde det vara för omsorgen eftersom de både är skyldiga till nuvarande kris och vägrar hjälpa mig i den samma.
Tillbaka till hönsen. Tror ni dom ville gå ut i snön när jag skulle mocka? Nä du! Här snöas inte ned några söta små befjädrade hönsfötter inte! Vilda protester för att bli utchasade. Men jag behövde ha uppe dörren på baksidan och vill ju inte att någon far ut den vägen och inte hittar hem. Och lite luft skadar inte.
Tur det är mockat och klart på under fem minuter där ute i mitt helt ljuvliga hönshus!
Så nu lyser det guldiga spånet ikapp med den röda värmelampan på ett sätt som gör det lite svårt att gå därifrån.
Nu värper de inte längre utan har vinteruppehåll så det blir att spara på dom få äggen jag redan fått, har väl sju åtta stycken tror jag. Men denna "rasen" brukar komma igång väldigt tidigar innan våren med värpandet igen.
Det är varmare i hönshuset än inne hos mig, bara ett konstaterande.
Vråken smaskar på lite nöt talg
Och så ett minne från tidigare, men nu är varken kenneln eller kameran kvar, tack Skara kommun
Rådjurs geten har fått två kilo ekologiskt vete, småfåglarna och vråkhonan talg, fett och en smör klump.
Om någon skulle vilja sponsra mina småfåglar med lite talgbollar, solrosfrö eller annat blir jag glad, jag har inga pengar över just nu, det mesta går till fuskbygget på olika sätt...070-3834680
Mina egna djur dubbla doser av allt, ordentliga värmelampor (bara 100 w till höns och hund hus), vaktlarna har sitt värme tak och duvorna, några av hundarna och jag har en 150 w värmelampa här inne. Det är det enda vi har av värme inne nu då jag inte kan ha elementen på här inne, dels för att försäkringsfrågan aldrig blev löst med god man efter åsknedslaget som kokade mina oljefyllda element och dels för att jag har värme ca 4000 w ute i fuskbygget för att inte allt skall frysa sönder i natt. Jag fick igång vattnet förut med fläktar och hårtork, så nu står det och droppar i ute-kranen i natt. Jag hostar hemskt efter att ha suttit där ute med allt mögel på kommunens genomblöta och just nu frusna spånskive-väggar.
Hoppas nu detta funkar för trots massor av mejl till kommunen så händer ingenting därifrån oavsett hur illa det blir här. Jag kan vara utan mat, utan värme, utan möjlighet att duscha eller tvätta och även helt utan vatten och utan möjlighet att ens ta mig härifrån, det gör ingenting tycker dom. Jag har bombarderat dem med mejl allteftersom jag jobbat på med vattnet och annat här och vidarebefordrat det till ivo så de kan se att kommunen är beredda att låta mig dö här ute en långhelg utan att de bryr sig.
Såhär illa är det i ett "modernt" land.
Nu hoppas jag att det hela klarar sig över natten med vattensystemet för det skall bli rejält kallt.
Nu ska jag försöka sova och värma upp fötterna, stövlarna var blöta när jag var ute och kämpade med allting förut för inget torkar ju i kylan här inne så jag förfrös mig en smula.
Godnatt och ta inte värme, vatten och annat för givet. Nedan följer bing image creators tolkning av min situation:
Regn och åtta minusgrader låter vettigt på Fredag morgon när jag skall iväg till Skövde för besiktning av bilen (se nedersta bilden). Sådant är relativt ovanligt i vanliga fall men eftersom min medfödda otur tycker att det vore trevligt att se mig försöka hamra fram bilen ur ett stort isberg med yxa så blir det såhär.
Inget konstigt alls och liknande har skett när jag har varit tvungen att åka på annat viktigt.
Nattens regn med tillhörande minusgrader har också gett effekter. Jag försökte skydda bilen när jag insåg att detta väder var på väg. Först ett lager sopsäckar, sedan min tarp och uppe på det en plastmatta. På bakre delen av bilen la jag en tjock presenning (golvet till mitt stora utställnings tält). ALLT frös fast såklart och tält golvet har jag kämpat i timmar med att få loss bit för bit.
Tack vare sopsäckarna gick det att rädda både bil, tarp och presenning.
MEN morgondagens regn blir mer omfattande, minusgraderna likaså och utöver detta skall det blåsa.
Så hur detta går vet jag inte, vad värre är blir ju turen över Billingen i omslags väder med alla olika typer av människor i trafiken...
Nu är tarp och presenning, mattor och sopsäckar inne för att tina och torka inför ett nytt försök att skydda bilen i natt. Tyvärr är det iskallt här inne och kommer så förbli tills elpriset fläckvis är bättre eller kommunen sätter stopp för sina tortyrmetoder med min ekonomi här.
Jag skickade ett nytt mejl till dem i dag om att vattnet och avloppet har frusit i deras fuskbygge, igen....
Räkningarna för det som frusit sönder tidigare slukar min ekonomi varje månad eftersom inget av det gått på försäkringen för att det ju är fusk byggt. Men kommunen tycker fortfarande att det är helt okej att göra sådana här saker mot folk utan att rätta till det.
Mitt mejl för dagen:
Hej. Vatten och avlopp är fruset, någon måste hjälpa till. Inget går på försäkringen då bygget är fusk byggt och oisolerat. Det är Skara kommun som byggt det så någon måste göra något, situationen är akut. Jag mår dåligt av det här och vill inte hamna i en ny depression som den här kampen med kommunen resulterat i ett antal gånger nu. Jag måste helt enkelt ha hjälp.
Mvh Trine Andreassen
Är så less på detta kämpandet, hur länge till orkar man?
OCH att byta värmelampa i armaturen kan ha sina sidor när tummen är trasig. Det höll på att sluta illa. Skruven på lampan blev kvar i armaturen. Först skulle jag byta galler i armaturen, slant och lampan som då var hel fick sig en smäll och gick sönder. Då skulle ni hört mig, autistiskt meltdown de luxe, mest för att jag blev rädd. Att jag slant var för att jag försökte lirka fästet till gallret rätt och när jag fick ta i lite för att få det på plats (det sitter i spänn och skall göra det) så högg det till av smärta i tummen, så, jaaa pang!
Så fick jag ju byta glödlampa också, jag drog givetvis ur kontakten. Men lirkandet för att få ut skruv-delen ur armaturen resulterade i en numera helt kass tumme ett tag framöver, igen.
(Tummen har jag skadat i kommunens fuskbygge när jag föll där inne i samband med en översvämning så jag har ett tummstöd som jag kan ha på mig).
Men så skulle jag ju ha dit det där gallret igen... jag kan lova att jag har ont nu, men det är fixat. Massor som skulle gjorts i dag blev inte av. Jag har fortfarande framför mig att försöka fixa något över bilen innan det kommer regn i natt samtidigt som det skall vara riktigt kallt. Jag klarar inte av att få loss sådana mängder is från bilen som det då kan bli med en hand. Kanske inte alls.
Jag fryser, är trött och hungrig och skitledsen såklart. Nu ska jag sova ett par timmar så småfåglarna, rådjursgeten och vråken får äta ifred innan det blir mörkt så skall jag försöka ta mig an bilen i natt.
Och ja, mitt i tum-smärtan ringde jag kommunen, det skulle ni hört! De erbjöd mig att gå till stan, sitta på ett rum och vänta medan allt tog tvärslint här hemma. Vakta fläktar, packa in vattenrör, dra igång vattnet med jämna mellanrum var inte en grej utan det "var vad de kunde erbjuda". Jag blev ju galen. Så nu har jag skickat gissningsvis ett femtiotal mejl: Samma mejl med samma dokument. Som en demonstration som jag kommer fortsätta med, likaså kommer jag gå till alla deras kontor, tjata och vänta och tjata igen.
Galet jag vet, men det måste få ett slut nu. Jag mår inte bra av detta. Inspelning av samtalet kommer läggas ut när jag orkar greja med det.
---------- Vidarebefordrat meddelande ----------
Från: <racy.star@racy.se>
Datum: 2 januari 2025 15:29:36 +01:00
Ämne: KRIS
Hej
Nu kommer jag att börja ta i med hårdhandskarna med ärendet, jag kan inte ha det såhär och känner att jag bara blir lurad runt hela tiden. Jag blir till och med hånad när jag försöker få en lösning och blir erbjuden en lösning där jag skall gå in till stan f��r att sitta på ett rum medan allt går åt skogen hemma. Detta är en uppmaning att jag skall göra något som sedan ger mig en enorm ekonomisk skada till. Nu får det vara nog med detta här. Jag kommer nu knacka på era dörrar i alla kontor, så ofta jag kan, skicka samma mejl igen och igen så ofta jag orkar och sitta ute på era trappor utanför era kontor osv så ofta jag kan klara av det. Tills jag får hjälp helt enkelt. Jag hade velat slippa att bli såhär desperat.
Kommunen har byggt bygget, bygget är oisolerat och ofärdigt och har orsakat enorm skada både psykiskt, ekonomiskt och fysiskt för mig. Kommunen måste kunna ta ansvar för vad man gjort, man har trots allt kopplat bort mig från mitt eget bank-konto under tiden man tog pengar varje månad, dessutom fortsatt med detta EFTER att man avslutat bygget.
Allt detta jag säger finns i era egna papper, det är bara att kika.
