Nu har jag inte sovit på flera nätter på grund av att min Laisa skall åka snart. Hjärtesorg och ångest. Men när hon åkt har jag tre hundar kvar och mera tid till det här förfärliga arbetet. Det som är så hemskt, och samtidigt till nytta för mina motståndare. Är att jag inte klarar av att se och läsa papper som har med saken att göra när jag är ensam. Jag drabbas av panikångest, gråter och lider världens kval. Tvingar jag mig så går det så långt så jag blir liggandes, och kräks. Ja tyvärr är det så illa. Och när tårarna rinner ser man inte. Kan man inte få stopp på det så vet man ju inte ens vad det står. Och så ser man inte att jobba/köra bil osv.
Därför måste jag ha med någon när jag hanterar dom här sakerna. Och jag kommer säkert må dåligt ändå genom processen men då har jag inte fler hundar än att jag klarar dom alternativt kan lämna bort dom tidvis.
Så är planen och tyvärr ende alternativet för att kunna få en lösning för framtiden. Men nu har jag lite hjälpande händer både vad gäller djuren och mitt mående samt själva arbetet. Så det känns ändå hyfsat hoppfullt. Men jag lovar er, lidandet är inte att leka med och och motståndarna har ju råd med vilka metoder och advokater som helst. Fast å andra sidan borde det ju vara solklart, kastar man papper så det i sin tur får till följd att det kostar mig pengar så får dom väl ersätta det.
Kan man hoppas på rättvisan tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar