Höst

 Ja nu har jag verkligen kämpat med alla medel som tänkas kan för att få någon rättvisa i det hela. Mer papper beställda, ett efter ett kommer dom fram, bevisen. Just sådana känns som en ren miljonvinst varje gång. Hoppas hoppas att detta kan bli bra nu. Men det känns fortfarande som en lång och svår väg att gå. Jag har dock stött på trevliga människor under dom senaste dagarna när jag ringt och stött på i frågan. I dessa fall har jag varit noga med att berömma dom för att dom är just trevliga. Dom sitter trots allt på poster där dom möter utsatta människor av alla slag. Det som varit svårast under min resa i det här träsket är när människor varit otrevliga, kallat mig för saker, hånat mig och tydligt visat hat mot mig och att dom skall se till att jag "inte kommer någonvart med detta". Just dom senaste orden känns oerhört hotfulla mot mitt mående. Än en gång hade jag ett trevligt samtal med den jag uppfattat som den värsta av dom, vi skulle höras igen på Torsdag.

Jag har även haft ett positivt samtal med en kvinna som verkar både ärlig och hjälpsam, det skall till ett möte med henne nästa vecka. Intressant men hon har nog en chef som kommer sätta käppar i hjulen. Denna chef verkar vara angelägen om att "sopa över" allt som skett. Men bara för att dom har resursen tid vilket jag inte har haft när företaget var aktivt samt under flykt-tiden så betyder inte det att dom kan komma undan med allt.