SIP

 Det var ett välfyllt mötesrum i går på min SIP. Det började inte bra för det hade blivit ett missförstånd så de trodde det skulle vara i omsorgens lokaler och dit klarar jag inte av att gå. Men så upptäcktes felet, rätt mejl letades fram och så visade det sig att vi kunde vara där vi avtalat från början, hos boendestödet på skarborgsgatan.

Jag började ju såklart skaka, som tur var blev jag hämtad av boendestödet för jag skulle inte varit lämplig i trafiken i det skicket. När vi kom fram fick jag se två av dem som skulle vara med på mötet på långt håll vid parkeringen och skyndade dit som en slingrande ostbåge. Stilpoäng fick jag inte. Jag fick sätta mig en liten stund på knä på asfalten, låtsades kika i väskan. Skakis och gelemusklad och i samma slags ostbågeform tog jag mig in på mötet. 

Omsorgen som byggt mitt fina fuskbygge var representerat av två damer, den ena har jag haft tät kontakt med när jag sökt ersättning för fuskbygges-räkningarna så att jag kan betala egna räkningar. Men som av en händelse har hon "hittat räkningar som inte är godkända" så jag fått avslag och då handlar det om just de räkningar som jag sökt för, som kommunen åsamkat mig och som inte jag heller godkänt.

Dessa damer fortsatte slingra sig och försökte med olika grepp att vända allt emot mig.

Deras åsikt var att eftersom mitt hem är så dåligt så måste jag flytta därifrån, de fortsatte med andra påståenden medan jag fick försöka hejda dem, det är ju inte mitt hem som är dåligt i sig, det är ju deras fuskbygge!! Nästa påstående var att jag inte lämnat kontoutdrag när jag sökt hjälp med reklamationen på pumphuset. Det har jag  flera hundra tror jag. Men det har ändå behandlats som en ansökan om socialbidrag, vilket det givetvis inte är MEN då har dom laglig rätt att räkna "vissa räkningar som skulder" utan att behöva ta med att det är på deras fuskbygge.

Vilken soppa!!

Jag har inspelning när de hotar med att man hämta mig med ambulans, lägga in mig med tvång när jag säger att jag inte kommer klara mig över en vinter till utan värme. Automatiskt skulle då djurskyddet ta djuren då det inte finns någon Trine att sköta dem, skicka en räkning på ca 80-90 000 för omhändertagandet, veterinärundersökningar, husande av dem och sedan avyttra dem. När jag sedan blivit "frisk" skulle jag släppas ut så jag kunde komma hem till ett tomt hus, tomma hundgårdar, tom hönsgård och duvorna tomma korgar i taket i sovrummet. ATTANS vad glad jag skulle vara då eftersom jag fått hjälp med detta!

Jag blev livrädd att dessa två damer skulle vända alla emot mig där inne på mötet och det var nog tanken att få med dem på sitt tåg.

MEN den ene rösten efter den andre ifrågasatte just fuskbygget, trots att jag innan mötet fick höra att fuskbygget inte skulle tas upp där. Till sist verkade det som att alla (utom just dessa två från omsorgen då) var inne på samma tanke. Fuskbygget ligger till grund för mitt dåliga mående och slukar mina pengar varje månad. Fuskbygget måste åtgärdas, kommunen borde ha ett ansvar och det har numera kommit fram såpas mycket dokumentation så det borde vara självklart.

Kontentan blev att man skulle ta med sig detta till cheferna som har med saken att göra.

Nu är det bara att hoppas.

Eftersom det även var med en jurist på mötet och såpas många personer som är insatta i min situation så kanske det blir svårare att sopa detta under mattan igen?

Jag är i dag glad för att jag ödmjukt sökt allt stöd jag kunnat få, som boendestöd, kontaktperson och hoppas få en god man igen. Det tänker jag inte skämmas för, det är kommunen som borde skämmas för att de gjort mig så illa så jag drabbats av denna panikångest som ju utlöses av just ärenden med kommunen (eller ja, skräck överlag, andra livsavgörande hot till exempel) Därav att jag inte vågar hämta posten. Jag har blivit liggande med skakningar och muskelsvaghet på vintern så jag trodde jag skulle dö.

Jag skakade mig igenom mötet, ibland till den grad så jag inte ens kunde anteckna. Lite bra att alla fick se det på ett vis men hemskt obehagligt. Jag kräktes inte i alla fall men då avstod jag alla erbjudanden om ett glas vatten eller kaffe som alla andra drack ock så hade jag avstått frukost för att försöka undvika kräkset.

Muskelsvagheten (efter att skakningarna börjat ge mjölksyra) kan vara besvärlig, men får man bråttom i det läget så kan det gå hur som helst. Den ena socialtanten greppade mina papper (som jag fått av henne för ett par år sedan från min journal) och langade iväg ut i hallen för att kopiera dem. Det är ju där det står att de tog på sig ansvaret för att bygget skulle bli färdigställt, att hantverkare påtalat vatten som drogs upp på väggarna och att det behövde isoleras. Jag såg ju mitt viktigaste bevismaterial fladdra iväg för att aldrig återfinnas mera, trodde jag. Så jag for ju upp från stolen och efter damen. Väldigt ograciöst. Både jag och stolen vurpade och bordsbenet försökte sätta kråkfot på mig! Men jag hann efter och hon gick ju snällt till kopiatorn för att kopiera pappren som hon kopierat åt mig tidigare.

Jag vet inte helt om jag förstår. Men jag fick mina kopior tillbaka i alla fall. Och ytterligare kopior skulle med till "cheferna".

Överförmyndarna hade lämnat återbud, men en av dem var med ändå genom min inspelning:

Det har vart bara massa strul, ho skulle ha kommun te å göra saker å ting men så skyllde ho på allt möjligt å så vägra ho betala. Fast ho hade fått uppgifter vad det skulle kosta. Åsså krävde ho att kommunen skulle betala alla hennes räkningar på hennes gamla hus där ute i skogen.

Ho hade nog nån god man förr i tiden men ho kommer inte överens med nån, ho kommer aldrig överens med nån enda person då va.

Jag har fått skäll av henne väldigt många gånger må du tro.

Och jag begriper inte ens så mycket som en katt gör då va.

Jag har inte såpas mycket förstånd så jag begriper inte lika mycket som en katt.

Å ho e inte det minsta trevlig å prata med.

Det kändes nu som att när ho fick veta att jag hade kommit,att det var en ny överförmyndare. Då satte ho igång med dom där gamle ärendena då va.

Men en sån person som har betett sig som ho gjorde förr i tiden den glömmer man inte.

Då hade ho god man som ho avsa sig bekantskapen med, då tog vi bort den då va. Sen har ho fått klara sig själv. Det e mer än tio år sen.

Jag tror inte kommunen har det arkiverat så länge.

Vad jag ville ha fram med inspelningen var att jag HAR försökt reklamera bygget förr vilket de förnekar. (jag har även detta skriftligt från mejl jag skrivit)

Jag ville ha fram att han på något vis har tagit saker personligt och låter sina personliga känslor styra i ärendet.

Och att han här erkänner att de tog bort god man.

Att det inte finns papper bevarade på det jag efterfrågar i samtalet (mina permar).

Vart katten kom in i bilden har jag dock inte räknat ut än.

Hör själv:

Jag har varit rädd för att söka om god man igen när jag hör hur överförmyndarna (som är tillsynsmyndighet och "chef" för goda män och kan bestämma om man får ha god man eller får avslag)

pratar med varandra om mig.

Men nu skall ärendet vidare till cheferna, så får vi se vad det blir.

Kanske finns det hopp om liv och att folk kan börja återfå sina pengar?