Lite rakare

  I kväll var första gången som Hildur gick bitvis rakt, på våran kvällspromenad. Hon har sökt sig till dikeskanten på grund av att det ju ligger obehagligt stora stenar på vägen. Sveaskog berättade när jag flyttade dit att det var för att hålla borte hästar från vägarna, men det funkar tyvärr bra även för hundar och vanlig cykel. 

Jag har verkligen kämpat med att få henne att inte gå snett, med tanke på risken för höftledsfel vid snedbelastning. Det ör trots allt en draghund. Och dessa två tikar är mina ALLRA sista chans att bevara blodslinjer som jag mot alla odds lyckats bevara genom mina trettio år av tortyr från Staten. Med allt från husarrest i åratal till att dom bokstavligen slängt mina viktiga papper i sopkorgen och tillfogat mig och kenneln hundratusetals kronor i kostnader och förluster. Helt medvetet. Så givetvis är jag jätterädd om dessa två tikar. Den tredje tyckte kommunen också att dom lika gärna kunde ha ihjäl I sitt fuskbygge), varför dessa två nu bär hela kennelns fortsättning på sina axlar.

Jag hoppas på upprättelse, offentlig ursäkt och full ersättning. Men dom gör allt för att slippa och då är det smidigt med kastade bevis...

 Hör ni hur jag mår kass av allt detta? Och blir påmind på ett brutalt sätt bara jag går ut en sväng med hundarna. Man kommer liksom inte undan, kan inte få frid eller arbetsro och är ständigt skräckslagen för hur det ska gå. Väl medveten om att behöva panik-lämna sitt hem och panik-avyttra djuren. Pressen är jobbig. 

Men Hildur gick rakt i dag, fast nu är hon snart ett år. Så risken för hennes höftleder är en smula på fel sida av den här anledningen. Hopi har gått rakt hela tiden, hon blir bara lite ovillig att ligga i när stenarna gjort hennes tassar ömma. Vi tar ordentliga pauser.

Nytt hopp

 Så nu har en jurist kikat och lyssnat på ärendet. Det var verkligen bra för nu vet man hur man skall gå vidare lite mer exakt. Det känns helt plötsligt lite mer hoppfullt. Och ännu bättre är de personer som nu sluter upp bakom mig och stöttar och hjälper mig i detta. Sååå skönt bara att bli sedd, hörd och trodd. Bevismaterialet är övertygande i sig men man kan ju tänka sig vissa saker som man eventuellt kan gräva upp och lägga till. Det finns ju bevarat en del på ställen jag inte tänkt på förr. Jag önskar jag vågade säga mer här, men det kan vara en dålig strategi. Nu kan jag nog sova hyfsat i natt för en gångs skull och dagens alla extra slitsamma göromål som är direkt förknippade med det här fallet känns lite lättare.

Så mycket extra slit

 I dag försöker jag fortsätta bygga på duvornas utegård. Så har dom även flygbur så länge medans jag fortsätter kämpa för att få ut mina försäkringspapper så uthuset blir i ordning igen. Så skönt när (OM?) dom får flytta hem igen. Jag har andra väldigt viktiga saker att göra i dag men det här måste också göras, dom kan inte sitta där inne och bara få komma in i mitt rum då och då. Detta arbeta och kostnad kommer jag på något vis dokumentera så det läggs på dom skyldiga till slut trots allt. Det är väl inte mer än rätt? Jag hade kunnat göra något produktivt för min inkomst istället ju. Måla, skriva, träna hund, foto osv.. Dessutom har jag ont i tummen och borreliasmärtorna som extra tyngd, men solen skiner i alla fall och hundarna tar det lugnt. Nu skrämde jag hönsen till skogs när jag reste stegen, därav att jag gick in för en paus. Så de hittar hem igen. Nya tuppen är ju lite hispig. Jag känner mig som en gratisarbetare som piskas runt av kommunen

Jag har trevligt arbetssällskap i alla fall, som sjunger så fint i trädet bredvid (Blogger visar fel film, hinner inte felsöka nu, ska vara en sångfågel)

Och när jag skulle stänga in hönsen, fattades min lilla silverudshöna. Fy vilka kval jag hade när jag gråtandes har letat i sly och brännässlor överallt ut i skogen för att hitta henne. Hon blev helt enkelt så rädd när jag reste stegen för att bygga vidare på duvornas bur så hon drog! MEN jag hittade henne till slut, hon satt helt chockad i brännässlehavet. Jag som skulle duscha, äta och sedan vara med på zoom-möte. Mötet hinner jag men duscha och äta på en kvart klarar jag inte. Skakis och ledsen är jag men ändå lättat. Ja där ser man, också en onödig grej orsakat av alla nödåtgärder.

Lite regn

Sommar blev det

Känns så där vemodigt, blir ju högst troligen sista sommaren för mig här hemma. Blir det inte ordning med försäkringspappren som kommunen slängt så får jag flytta. Att bara sitta och skriva på att det är okej att slänga det? Överförmyndaren i Skara! Och sedan sitta och sluddra fram den ena grava lögnen efter den andra om mig? Hur grym kan man bli? Anledningen till att jag vill ha pengar är INTE att dom kastat pappren och försäkringen då inte täcker. Utan att jag handlat på kredit och tyckte det var för mycket att betala tillbaka. Denna människa måste ju snarast bort från sin post. Jag var alkis så jag var visst ingen som skulle tas på allvar, jag hittade bara på att jag duschar ute året om, likaså att jag inte har vatten inne. Att uthuset dom beviljade mig lån till när jag flydde tippat bakåt, inte blev isolerat, taket anlände aldrig osv (och SJÄLVA hade hand om allt med bygget och ALLA mina papper som krav för lånet, vilka dom slängde sedan). Hur kan man INTE få ersättning för dom värsta skadorna detta åsamkat mig? HUR? Hade JAG gjort detta mot någon så hade jag suttit inspärrad, inte behövt bekymra mig om att få ett vettigt jobb mer och blivit skadeståndsskyldig upp över öronen! SKÄMS!

Små glädjeämnen här och där hittar man i alla fall, som:

 Bålgetingdrottningen som bygger i sitt eget lilla hus på tomten här

Ungtikarna på kvällspromenad

 

Laisa som jag nu får sälja för att kunna betala räkningar för kenneln. Sista leonbergertiken! Bara för att kommunen inte vill stå för vad dom gjort! Det här gör ont!

 

Helge-Tore på besök, min gamle vän

Jamen hej

Och en hungrig Hacke på besök

Hallen

Här står det foder, backar med utrustning samt hinkar med fågelmat mer eller mindre ständigt. Ibland mycket mer än detta. Köket är FULLT. Då släpkärran har en stor huv som vindfång är det osmart att öppna den om det blåser, varför jag för säkerhets skull har lite lättåtkomlig mat till fåglarna framme. Detta skall finnas i uthusen, som fortfarande inte är ordningställda efter brand och översvämning. Så mycket stök, så mycket extrajobb, klart man ger upp till slut. Men nu är det snart dags för det jag bävat för, men som jag nu ser fram emot. Media...

Här står hundburar och rostar och fyra bäddar som använts som isolering i uthuset (som kommunen gett mig lån till, jag återbetalat och dom fortfarande inte gjort färdigt) Bäddarna tål nog inte regn så nu hoppas vi det inte regnar innan det hela är åtgärdat av kommunen

Mera tråkigheter

Smärtorna i tummen stoppar mina planer för dagen. Jag skall nog inte hålla den tunga kameran en hel dag och förorsaka mer skada. Inte bara utrustningen som är skadad, nu är handen som håller den skadad också. Deppigt

Skulle varit iväg till Vårgårda och fotograferat skyddshundar. Men jag vågar inte göra skadan värre. Hoppas få ny skena till tummen på Måndag, var hos läkaren i förrgår.

Ledsamt 

Snäll geting

Nu lägger jag ned kenneln

 Ja då är beslutet taget, det gäller bara att få det överstökat. Kommunen vägrar ersätta mig och med räkningar att betala och pengar sittande fast i deras händer så kommer det ju inte att fungera. Hela mitt liv blir drabbat, jag skadar mig på nödlösningar osv. Dom tänker se till att hela mitt liv blir förstört på detta viset och då åker ju företaget med i fallet. Nu kommer jag jobba heltid med att gräva fram bevis och lägga ut på hemsidan och göra den så mycket sedd som möjligt paralellt med rättegång. Det tycker dom är bättre än att jag bor i min lilla stuga i fred och sköter ett företag som går mer än bra trots att dom gett mig enorma förluster. Helt otroligt!

Tummen som är skadad..

Mera ont

Så satte jag handen på en skruvspets på det provisoriska hönshuset. Skulle bara ställa in maten till dom. Skruvarna sitter så till att jag inte kommer åt att ta bort dom. Nu får ni på kommunen lägga på ett kol för det är jobbigt med allt detta. Hit med mina försäkringspapper så inye allt nehöver vara nödåtgärder här. Skador och massor av extra jobb och extra kostnader bli följden. Bara elräkningarna för att hålla ett oisolerat pumphus/tvättstuga fryssäkert på vintern år efter år. Hur hårdhjärtade kan ni vara?

Nya bakslag

 Ny smäll i tummen, gick till på precis samma sätt. Jag kanske är klantig, men å andra sidan är det inte roligt att klättra över en mängd saker för att komma åt vattnet, frysen mm. Dessa saker skulle ju vara i uthuset, som jag ju fortfarande inte vet status på med försäkringen eftersom kommunen inte lämnar ifrån sig mina papper. Jag kan ju inte lägga det ute, hela köket är ju dessutom fullt med saker som också skulle varit där. Jag slog i samma tumme på samma vattentank när jag försökte tvätta förut, stackars redan skadade tumme! Fyra hundbäddar ligger nu ute på marken till kommunen behagar lösa saken. Dessa har agerat isolering i mitt oisolerade pumphus (som jag fått lån av kommunen till, återbetalat låner, och dom krävde att dom skulle "ha hand om bygget"). Hundbäddarna är nu skadade och väntar på besked om de skall ersättas eller lagas. Jag tänker inte befatta mig med dom, jag har ändå ingenstans att lagra något längre innan försäkringsfrågan är löst.  

Sedvanligt arbete utöver allt detta, slaktat tuppar också. Superduper hundmat för draghundarna. Jag har även pysslat i ordning lite i mina odlingar, testar att odla hönsfoder. Bra om man kan bli så självförsörjande man kan, med foder till hönsen och hönsen som foder (slakttuppar till hundarna samt ägg som går åt i mängder när man har valpar). Kanske blir ägg över till mig med, men just nu kläcker jag dom alla i mina två kläckare.

Fjorton kycklingar här om dagen, även några renrasiga silverud blå. Sju stycken maran/brahma ungfåglar i hägnet i trädgården samt fem brahma hönor, en silverudhöna och en silverud tupp i vanliga hönsgården. Alla väntar på att komma "hem" till hönshuset efter branden, men som ni vet är ju läget "hängande i luften" ännu. Situationen gör mig hemskt frustrerad och ledsen ibland, särskilt med tanke på att den ansvarige sitter och regelrätt hånar mig (vilket jag har inspelat).

Bild: Mösakärringa kokar ärter (bilden är klickbar och värd att se i full storlek)

Ha en bra dag alla, även ni som förföljer mig med ont ifrån kommunens sida. Men jag kommer ändå kämpa för min rättvisa