En inre kamp

 Att någon har ett så enormt hat till mig som person (och uttrycker det högljut) är såklart jobbigt. Att en sådan person utnyttjar sitt arbete, där man får betalt... för att bedriva psykisk och ekonomisk misshandel mot en oskyldig är än värre. Men det hat man måste hantera själv, mot deras hat är värst, tror jag. Man skulle lätt kunna häva ur sig både det ena och det andra i form av svordomar, öknamn och diverse hämndaktioner. Men så lågt har jag inte, och kommer inte att sänka mig.

Nej jag vill hellre försöka tänka bakom min egen frustration av deras agerande. Helst av allt se att det kan bli både förlåtelse och ett gott slut för alla parter.

Men en sak är säker. Om inte personerna som ställt till med allt detta erkänner sitt misstag och rättar till det. Så bör man med alla medel i alla fall se till att vederbörande inte får ha med utsatta människor att göra mera. För inte vill väl Staten/kommunen ha sådant klientel i sina lönerullar egentligen? Nej det tror jag inte, det varar bara så länge några kan hålla varandra om ryggen och hoppas att man lyckas klara sig med att ha kastat alla bevismaterial, skadat mitt anseende genom lögner och förtal för att lura mer seriösa inom kommunen att hjälpa dem på sin väg att fördärva mitt liv.

Jag jobbar vidare mot ett slut på eländet, på ena eller andra sättet och hoppas jag slipper åka in med djuren till kommunhuset och ringa tidningen och polisen så dom får förklaring till det hela. Sedan är ju mitt liv så gott som slut. Jag har numera inget att förlora när både kenneln och mitt hem har tagit sådan skada så det inte går att bo kvar om inte försäkringspappren kommer fram.

Ge er nu, ge mig mina papper. Så kan ju allt bli bra? Och ÄR dom verkligen kastade och ni godkänt detta, ersätt det försäkringen skulle ersatt. Ni kommer inte undan detta, jag kommer inte ge mig. Jag kan inte

Fasa och sorg

 Nu har jag inte sovit på flera nätter på grund av att min Laisa skall åka snart. Hjärtesorg och ångest. Men när hon åkt har jag tre hundar kvar och mera tid till det här förfärliga arbetet. Det som är så hemskt, och samtidigt till nytta för mina motståndare. Är att jag inte klarar av att se och läsa papper som har med saken att göra när jag är ensam. Jag drabbas av panikångest, gråter och lider världens kval. Tvingar jag mig så går det så långt så jag blir liggandes, och kräks. Ja tyvärr är det så illa. Och när tårarna rinner ser man inte. Kan man inte få stopp på det så vet man ju inte ens vad det står. Och så ser man inte att jobba/köra bil osv.

Därför måste jag ha med någon när jag hanterar dom här sakerna. Och jag kommer säkert må dåligt ändå genom processen men då har jag inte fler hundar än att jag klarar dom alternativt kan lämna bort dom tidvis.

Så är planen och tyvärr ende alternativet för att kunna få en lösning för framtiden. Men nu har jag lite hjälpande händer både vad gäller djuren och mitt mående samt själva arbetet. Så det känns ändå hyfsat hoppfullt. Men jag lovar er, lidandet är inte att leka med och och motståndarna har ju råd med vilka metoder och advokater som helst. Fast å andra sidan borde det ju vara solklart, kastar man papper så det i sin tur får till följd att det kostar mig pengar så får dom väl ersätta det.

Kan man hoppas på rättvisan tro?

Sista leonbergern

 Nu har jag precis kommit hem från veterinären med Laisa. Hon är besiktigad och klar för att resa till sin nya ägare. Laisa är en avelsklar (röntgad fram och bak, ögonlyst och blod skickat till Bern för analys) tik som jag skulle haft upp till fem valpkullar på. Nu säljs hon för att eventuellt förbereda för en katastrof-flytt samt för att täcka ytterligare kostnader för den här hysteriskt galna kastat-alla-papper-skandalen. 

Om vi säger fyra kullar med ca tio valpar a 19000 kr styck  så är det på ett ungeför vad Skara kommun nu ytterligare är skyldiga mig.

Och det rullar på fortfarande så länge saken hänger i luften. Dessa förluster får jag ta så länge men det är vad kommunen trots allt ställt till med och rent moralisk är skyldiga till.

Nu har jag tre hundar kvar... Av den stora fina kenneln. Folk undrar och alla tycker det är mer eller mindre otroligt att papper fått kastas på det viset dom har. Självklart vill man ha ersättning för skadorna som uppkommit till följd av detta.

Laisa i vinterpäls. En stor, välbyggd tik med rejäla vinklar och 100% paralella ben, svart mask och superläcker röd färg. Mörka fina, mandelformade ögen utan häng hit och dit. Det här blir kännbart för kenneln... Och för mig personligen

Skadorna börjar räknas upp

 Reflekterar lite över en kopp kaffe.

Rutinjobbet strax klart ute, men först en kost paus. Mycket att göra i dag men temperaturen tillåter arbete i alla fall. Dom mest förfärliga smärtorna lugnade sig nu när det blev svalare, det är ju bra. Precis som jag hoppades, att borreliosen blir värre i värme. Först funderade jag såklart om jag blivit allmänt mycket sämre helt plötsligt. 

Nu löper Mriya, hoppas på valpar till hösten. Det har varit en hemsk period helt utan valpar att sälja för kenneln under väldigt lång tid. Helt i onödan, bara för andra människors ingripanden. Kenneln visar mycket goda siffror när den får vara ifred från dylika ingripanden, något som gör att kommunen egentligen är skyldiga mig och företaget hemskt mycket pengar.

Jag började räkna lite lätt, bara foderhundar jag satt ut och inte kunnat nyttja blir hundratusentals kronor back. Då har jag inte räknat alla kullar som jag i samband med det förlorat. Foderhundar sätts ju ut för att man skall kunna avla, och får man inte avla så kunde man ju hellre sålt valpen/hunden men det visste man ju inte innan.

Allt hänger ihop med katastrofen med dom kastade pappren samt även med flykten såklart.

Nu ska skadorna på båda uthusen samt bostadshuset och trädgården värderas. Det blir till att skicka en faktura på det hela. Detta trodde jag var gjort men hotelser från den ena delen av kommunen har stoppat den andra delen i arbetet. Ja man förstår ju varför. Bara det är ju rent brottsligt, detta borde dom verkligen inte klara att komma undan med. Bara bortskaffandet av bevismaterial i sig är ju ett brott.

Ny skottlossning

 Två unga personer har förts till sjukhus med ambulans, tre personer är frihetsberövade. Säger dom på nyheterna just nu. Hoppas dom klarar sig men det här lär inte vara sista gången. 

Hela landet är på väg att gå under säger en del, andra håller inte med. Jag tycker mig se en hel värld på urspårning. Politiker överallt skriker i högan sky att dom minsann skall ta tag i både det ena och det andra bara man röstar på just dom. Hur kan folk fortfarande gå på det? I hela världen, under så många år, i så många regeringar? All respekt för dom som tror att dom kan men borde inte NÅGON lyckats NÅGON gång? Människor skall inte styra över varandra, mestadels blir det hela en stor lekstuga då.

Tankar efter en lång härlig morgonpromenad med hundarna. Solen sken genom bladverket i skogen och fåglarna sjöng. En kopparödla låg i vägkanten och kikade. Tyvärr kan vi inte gå på våra stigar länge men vägen finns ju även om den är bitvis förstörd. Ja Sveaskog vill ju ha begränsat med hund/häst/cykel här ute. Något som egentligen är olagligt, men vem bryr sig?

 

Åska och jobb

 Åskan gjorde att jag inte var uppkopplad i går så mycket. Mest på telefon för att ha koll på just åskan då. I dag har det varit hemskt mycket jobb och lite besök där vi har diskuterat fortsatt väg framåt med rättsaken. Spännande. En hunduppfödera som köpt avelshane förmånligt av mig, där jag nu förlorat all avel på hanen hörde av sig och ville "hämta" hanens mor. Som ju är en avelsklar import-tik som för mig vore värdefull för vidare avel. Hon är nu såld för att täcka kostnader för nödåtgärder jag fått hållas med här hemma i väntan på att mitt hem och gården skall bli återställd. Eller att man bara får avsluta sitt liv och allting här. Visst vore det väl snaskigt för en sådan uppfödare med en billig, färdig import-tik med nytt blod för landet? Nu har tiken fått ett annat hem så det blir ju inte då hon ju redan är väck. Men precis sådana här onödiga hjärtskärande saker är det ju som tvingas fram nu eftersom allt hänger i luften och hela livet är upp-och-nervänt för oss alla här på gården. Det vore verkligen på tiden att få ett slut på allt detta.

Nu åker min sista leonberger till veckan, tre hundar kvar av kenneln. Ni som gjort detta måste väl förstå att jag inte har något att förlora längre? Ni har rånat mig på allt och då är det enklare att gå bananas genom att göra slag i saken med att åka in till kommunhuset och ge bort alla nycklar och sätta sig på trappan och säga att nu får ni ta hand om mig med bostad och allt resten av livet!

Tidningen och Polisen lär vara där och undra vad det hela handlar om. Då förstår ni väl att ni får skämmas med tanke på att detta nu är så spritt? Jag ska se till att det sprids ytterligare, bit för bit.

Skäms, be om ursäkt och återställ mitt hem genom att ge mig mina rättmätiga papper som ni "slängt" för att skydda er från att det ni gjort mot mig skall komma fram. Det kommer fram ändå, ni kan fortfarande gå ur det här med någorlunda heder i behåll. Men när rättegången varit kan ni det inte!

Nu blir det natten

 Jag lägger mig gärna innan nio och går upp runt fem, senast klockan sex. Men natten var smärtsam både psykiskt på grund av allt som rasar här på grund av krånglet med kommunen, men också för smärtorna i tummen och musklerna. Jag har jobbat hårt och dessutom tränat lite, nu när kroppen börjar tåla lite träning igen. Smärtorna är ibland outhärdliga men jag är enveten. Jag ger mig aldrig

Tummen är jag orolig för, den kan bli ett bekymmer. Man är ju så beroende av den i allt arbete.

Kul att ha fått kontakt med Horkas gamla ägare, vem Horka är? Det skall jag berätta i morron i form av ett utdrag ur min bok. Det är långt kvar på den men en hel del har dock tagit form. 

Må väl, och ni som sabbat mitt liv måste förstå att denna sida kommer växa och spridas för varje vecka. Det kan begås fel, men man måste rätta till dom om det har vållat någon person skada. Förr eller senare blir detta för stort för att kunna dölja.

Be om ursäkt och se till att allt som skadats återställs, då blir ni förlåtna. Vore inte det en heder?

Fundera på det... 

Godnatt alla

Mösakäringa kokar ärter

Oschyssta metoder

 Ja, då har någon av dom som hjälper mig fått besked om att "dom inte skall rota i det gamla".

Några som börjar bli nervösa? Detta kan inte ses som annat än att man försöker stoppa rättvisan!

En tur till "berget"

 Smärtorna kraschade alla mina planer i tre dagar, det blev lite omkastningar i programmet. Så i går rymde jag helt enkelt upp till Ålleberg en stund för att kika när dom flög och ta lite bilder. Träffade många bekanta där också. Tänk om man kunde låta bli att isolera sig när man mår kass? Det är ju så korkat och så onyttigt. Det är såhär man skall göra, bara åka iväg och ta några timmars semester. Det ger nya krafter att orka kämpa vidare mot orättvisorna trots allt.

Ha en bra kväll alla, både ni som bråkar med mig och ni som inte gör det.

Kycklingarna

 

Kommer dom få flytta hem till sin hönsgård? Eller kommer kommunen strunta i att ersätta det uppbrända uthuset (dom vägrar lämna från sig viktiga papper som i sin tur stoppar försäkringsersättningen). Då kommer dom här kycklingarna och dom skyldiga bli kändisar när alla åker med in till kommunhuset och lämnas där tillsammans med hundarna, alla nycklar till hus och bil. Sedan skall dom få ta hand om en knäckt människa som kommer leva på bidrag och sluta jobba, då måste dom skaffa bostad men blir kändisar på köpet..

Slit och släp

 Mycket jobb i dag och det mesta av det helt i onödan tack vare den här segdragna kampen om att få mina försäkringspapper. Tänk att man får göra sig av med avelshundar för att kunna betala deras extrakostnader samt köpa loss tid för att kunna kämpa vidare med alla papper och inspelningar. Men med tanke på alternativet, att åka in till kommunhuset och lämna nycklarna till hus, bil och företag (med tidningen i hälarna) är väl sista utvägen. Bara att kämpa på. Nu sprider jag hemsidan så mycket jag kan, fast jag skulle lagt ut lite mer där i dag var planen men det hanns inte med. Det får bli i morron och under helgen. Det blir en fullspäckad helg med spekulanter på min sista (!) leonberger. Jag känner hur jag verkligen måste kämpa för att behärska mig och hålla undan hatet mot dessa som ligger bakom allt detta här. Men det löser jag, egentligen är det synd om dom. Att dom inte kan känna annat än hat själva mot helt oskyldiga personer. Jag ber en bön för dom och för att jag skall klara mig igenom detta utan att hata. Jag vill ju vara snäll och förlåtande och har varit det till överdrift ibland. Men det är så jag vill vara. Fast ibland är det inte lätt, det må ni tro. Bara att höra detta otäcka hat mot mig själv när överförmyndaren tror han pratar med sina kollegor..? Och när jag frågar vidare visste han ingenting, inte ens att jag duschar ute året om. Något han själv varit med att bidra till. Hela grejen med fuskbygget förnekar han och så har han själv skrivit på pappren att det är okej att alla papper får försvinna? Försöka känna att man vill förlåta då är inte lätt.

 Kycklingarna behöver flytta hem snart, när hösten kommer kan dom inte vara där dom är. I så fall åker dom med på tåget till kommunhuset så dom skyldiga får förklara sig till både polis och tidning

 

Surfaren

 

Bivråken
 

Bredbandet fungerar igen

 Nu fungerar bredbandet igen efter år av trassel. Två modem och ett nytt simkort gjorde susen. Jag vet fortfarande inte varför det är två modem eller hur man sammankopplar men skall ringa och fråga dom i morron. Äntligen, äntligen fungerar det! Men å andra sidan betalar jag fullpris för TRE abonnemang just nu, något jag skall fortsätta att strida med. Jag ska ju bara ha ett.